9 kap. Elever i gymnasieskolan

I fråga om urval bland behöriga sökande enligt 5 kap. skollagen (1985:1100) som önskar inträde i gymnasieskolan vid början av utbildningen på ett nationellt program eller en grundskoleanknuten studieväg enligt äldre bestämmelser gäller bestämmelserna i 2--8 §§. Av 5 kap. 8 § andra och tredje styckena skollagen följer att vissa behöriga sökande skall tas emot i första hand. Först sedan alla sådana sökande har tagits emot sker urval bland övriga behöriga sökande. Förordning (1991:1409).

När antalet platser är färre än antalet behöriga sökande, skall platserna fördelas enligt följande. Förordning (1991:1409).

Ett begränsat antal platser skall avsättas för dem som på grund av särskilda omständigheter bör ges företräde framför de övriga eller som kommer från skolor vilkas betyg inte utan vidare kan jämföras med betygen från grundskolan (fri kvot). Förordning (1991:1409).

Övriga platser skall tilldelas två grupper i proportion till antalet förstahandssökande i varje grupp. Till grupp 1 hänförs de sökande som endast åberopar slutbetyg från årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande. Till grupp 2 hänförs de sökande som åberopar slutbetyg från årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande och som därutöver vill tillgodoräknas poäng enligt 5 § andra stycket 2. Förordning (1991:1409).

Sökandena i grupp 1 tillgodoräknas poäng för slutbetyg. Sökandena i grupp 2 tillgodoräknas poäng för: 1. slutbetyg, 2. intresse för sökt utbildning och verksamhet efter grundskoleutbildning inom intresseområdet enligt vad som sägs i 8 §. Förordning (1991:1409).

Företräde mellan sökande inom en grupp bestäms efter ett jämförelsetal. Detta utgörs av summan av sökandes poäng enligt 5 §. I den mån utbildningens art kräver att den sökande har speciella färdigheter, såsom i musik eller liknande, kan vid urvalet hänsyn tas till ett färdighetsprov. Vid intagning till musikgymnasium får de elever som har betyg i ämnet musik från årskurs 9 av musikklass i grundskolan anses ha sådana färdigheter som färdighetsprovet kan utvisa och vid urvalet får särskild hänsyn tas till betyget i musik. Förordning (1991:1883).

Poäng för betyg utgörs av medelvärdet av sökandens betyg. Vid intagning i gymnasieskolan skall ett sammanfattande betyg i samhällsorienterande ämnen respektive naturorienterande ämnen vid bestämmande av betygsmedelvärdet räknas som om det getts i vart och ett av ämnena i ämnesgruppen. Har en elev varit befriad från undervisning i religionskunskap eller inte studerat huvudmoment med inriktning på teknik skall dessa ämnen inte medtas vid beräkning av sammanfattningsbetygets värde. Förordning (1991:1409).

En sökande som andra gången i följd anger den aktuella studievägen som förstahandsönskemål får tillgodoräknas poäng för intresse för sökt utbildning. En sökande som efter grundskoleutbildningen har skaffat sig arbetslivserfarenhet eller annan erfarenhet inom det område som utbildningen avser får tillgodoräknas poäng för verksamhet efter grundeskoleutbildning. Sammanlagt får den sökande tillgodoräknas högst 1,5 poäng. Förordning (1991:1409).

Styrelsen för utbildningen beslutar i fråga om urval bland behöriga sökande till grenar i högre årskurs. Förordning (1991:1409).

I fråga om urval bland behöriga sökande till en specialkurs som inte är grundskoleanknuten gäller de föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelat före den 1 juli 1991. Sökanden skall dock härvid inte tillgodoräknas poäng för underrepresenterat kön. Förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1116).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1116).

Om en elev på en linje eller specialkurs i gymnasieskolan innan lärokursen på denna är slutförd vill övergå till samma linje vid annan gymnasieskola eller en annan linje eller specialkurs vid samma gymnasieskola när utbildningen på denna börjar eller i ett senare skede, skall eleven likställas med den som utan att redan vara elev i gymnasieskolan önskar komma in på linjen eller specialkursen. Första stycket gäller inte i de fall som avses i 52 §. Förordning (1991:1116).

Om en elev har återintagits i gymnasieskolan får rektor besluta att eleven skall befrias från undervisning i ett ämne som eleven tidigare har läst. Förordning (1991:1409).

En elev tas in i gymnasieskolan vid utbildningens eller en termins början, om inte särskilda skäl föranleder annat.

I fråga om sådan utbildning på grundskoleanknutna studievägar som startar en hösttermin gäller följande. Efter urval bland de sökande i början av vårterminen närmast före utbildningens start skall ett preliminärt beslut om intagning fattas. Höstterminsbetyget från högsta årskursen skall vara urvalsgrund i slutbetygets ställe för de sökande som vid preliminära beslut om intagning går i årskurs 9 i grundskolan, i en riksinternatskola eller i en sådan fristående skola som avses i 2 kap. förordningen (1991:1079) om statsbidrag m. m. till fristående skolor eller går i årskurs 10 i specialskolan. Det slutliga beslutet om intagning skall om möjligt fattas före den 1 juli. Förordning (1991:1409).

Om förfarandet vid intagning av elever till gymnasieskolan gäller 42, 44, 45 och 47--49 §§. Förordning (1991:1409).

Intagning av elever till skilda studievägar i en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola samordnas så långt det är möjligt.

har upphävts genom förordning (1991:1116).

Om det finns särskilda skäl, får regeringen förordna att intagning till visst slag av studievägar i gymnasieskolan skall vara gemensam för hela landet. Förordning (1991:1116).

Ärenden om intagning av elever i gymnasieskolan såvitt gäller läsåret 1991/92 avgörs av en intagningsnämnd enligt bestämmelser i 5 kap. skollagen (1985:1100) i dess lydelse den 30 juni 1991, om inte annat följer av 50 §. Bestämmelser om intagning av elever såvitt gäller läsåren 1992/93 och senare finns i 5 kap. 15 § skollagen. Ärenden om intagning till studievägar som avses i beslut enligt 44 § avgörs av den intagningsnämnd som regeringen bestämmer. Bestämmelser som gäller intagningsnämnd skall i stället gälla styrelsen för utbildning såvitt avser intagning till utbildning som skall äga rum efter den 1 juli 1992. Förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1116).

Sådan intagningsnämnd som avses i 45 § första stycket första meningen är beslutför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av övriga ledamöter är närvarande. Nämnden får uppdra åt grupp av ledamöter eller suppleanter i nämnden, ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos nämnden att på nämndens vägnar besluta i visst slag av ärenden. Sådant uppdrag får inte avse ärenden av principiell natur. Förordning (1991:1409).

Ansökan till andra utbildningar än sådana som avses i 5 kap. 12 § skollagen (1985:1100) skall lämnas till styrelsen för utbildningen i den sökandes hemkommun. Närmare föreskrifter om ansökan meddelas av statens skolverk. Förordning (1991:1409).

Om arbetslivserfarenhet av visst slag gäller som behörighetsvillkor för intagning på en yrkesinriktad studieväg, får intagningsnämnden inte, utan att först höra yrkesrådet, avvisa en sökande med hänvisning till att han inte uppfyller behörighetsvillkoret.

har upphävts genom förordning (1991:1883).

har upphävts genom förordning (1991:1116).

I högre årskurs än den första är gymnasieelev behörig att välja sådan studieväg i årskursen, som han kan antas ha förutsättningar att tillgodogöra sig. För behörighet att i den högre årskursen välja sådan studieväg som omfattar praktik eller utbildning som avses i 10 kap. 33 § krävs dessutom att eleven antingen gått igenom sådan del av denna praktik eller utbildning som skall förekomma före början av den högre årskursen eller att han på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet. Förordning (1991:1116).

Rektor prövar efter samråd med berörda lärare elevens behörighet enligt 52 §. Eleven har rätt att undergå prövning för att styrka att han har de kunskaper och färdigheter som fordras för behörighet enligt 52 § första stycket. Prövningen genomförs av lärarna i den ordning rektor bestämmer. Den skall äga rum vid början av utbildningen i årskursen. När kunskapsproven genomförts, prövas elevens behörighet av rektor efter samråd med lärarna för den klass till vilken inträde kommer i fråga och de lärare som genomfört kunskapsproven. Förordning (1991:1116).

har upphävts genom förordning (1991:1116).

På linjer och i specialkurser sätts betyg i varje ämne om inte annat är särskilt föreskrivet. På samtliga linjer ges i ämnet svenska två betyg, nämligen ett i svenska språket och ett i litteraturkunskap och språklig orientering.

Som betyg i ämnena används någon av siffrorna 1--5, om inte annat följer av andra stycket eller regeringen medger annat för viss studieväg. Högsta betyg är siffran 5. Vid betygsättning i praktikämnen på studievägar inom vårdområdet skall användas något av uttrycken Godkänd eller Icke Godkänd. Om regeringen inte föreskriver annat gäller vid betygsättning enligt skalan 1--5 följande. Betygsättningen skall ske med utgångspunkten att betyget skall ge en anvisning om elevens kunskaper och färdigheter i förhållande till övriga elever i samma årskurs i landet som helhet. Som bakgrund för bedömningen av vilket betyg som bäst svarar mot en elevs kunskaper och färdigheter skall vidare beaktas att betygen för en årskurs i landet som helhet bör fördela sig i huvudsak på följande sätt: -- betyget 1, 7 procent av eleverna -- betyget 2, 24 procent av eleverna -- betyget 3, 38 procent av eleverna -- betyget 4, 24 procent av eleverna -- betyget 5, 7 procent av eleverna. Statens skolverk skall meddela närmare föreskrifter om betygsättningen. Statens skolverk får därvid beträffande enskilda ämnen föreskriva om avvikelse från den huvudsakliga fördelning som anges i tredje stycket, om det finns särskilda skäl. Statens skolverk skall vidare meddela föreskrifter om centralt utarbetade obligatoriska prov (centralprov) i vissa ämnen på linjerna som underlag för en anpassning av betygsnivån i den enskilda skolan efter förhållandena i landet som helhet. Statens skolverk skall också meddela föreskrifter om antalet obligatoriska prov i olika ämnen på linjerna och om tidsgränser för sådana prov. Förordning (1991:1116).

Av 10 kap. 59 § framgår att betyg inte ges i frivillig undervisning i vissa ämnen. Förordning (1990:134).

Betyg ges inte i ämnena arbetslivsorientering och konst- och musikhistoria. I stället för betyg används något av uttrycken Deltagit eller Icke deltagit. Detsamma gäller även vissa andra ämnen på enskilda studievägar enligt föreskrifter i timplanen för studievägen.

Om en elev i ett ämne som avser yrkeskunnande i inskränkt mening, inte uppfyller kraven på godtagbart yrkeskunnande, skall betyg i ämnet inte sättas för eleven. Detsamma gäller även i andra ämnen för elever som på grund av långvarig frånvaro, försummelse, handikapp eller annan särskild omständighet inte har uppnått de kunskaper och färdigheter som utbildningen skall ge.

Ämnesbetyg sätts vid slutet av varje termin under vilken ett ämne förekommer. Har skolöverstyrelsen före den 1 juli 1991 föreskrivit annat får dessa bestämmelser fortsätta att tillämpas. Betyg i ett ämne sätts dessutom när eleven avgår från gymnasieskolan, om inte frågan om betyg i ämnet prövats i samband med att ämnet avslutats under någon tidigare termin. Förordning (1991:1409).

Betyg som sätts innan ett ämne avslutats, avser den del av årskursen som eleven har genomgått. När ett ämne avslutas, avser betyget hela kursen i ämnet. Om en elev avgår från gymnasieskolan utan att ha slutfört kursen i ett ämne, avser betyget i ämnet den del av kursen som eleven har genomgått.

Betyg i ett ämne sätts av läraren, om inte annat följer av tredje stycket. Om ett betyg beror av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektor. Om en lärare anser att betyg inte skall sättas för en elev på grund av 59 §, skall han överlämna frågan till rektors avgörande. Rektor, eller den lärare rektor bestämmer, får genomföra prov med eleven. Förordning (1987:993).

De olika betygen skall antecknas i en betygskatalog och för varje elev sammanställas i ett terminsbetyg. Terminsbetyget skall även innehålla uppgift om den studieväg och årskurs betyget avser. Om en elev får avgångsbetyg, skall terminsbetyg inte utfärdas. I terminsbetyget skall anges om eleven deltagit i undervisning i ämnen som avses i 10 kap. 59 § eller i ämne i vilket betyg inte skall ges enligt föreskrifter i timplanen. Om eleven inte fått betyg i ett ämne enligt 59 §, skall detta anges i terminsbetyget på det sätt som statens skolverk föreskriver. Rektor eller den rektor bestämmer utfärdar terminsbetyget. Betyget skall lämnas till eleven. Förordning (1991:1409).

En elev får avgångsbetyg när han avgår från gymnasieskolan eller övergår till en annan huvudmans gymnasieskola. Betyget skall tillställas eleven senast en vecka från avgången. Förordning (1990:134).

Den som har slutfört årskurs 3 på linje T har rätt att på begäran få avgångsbetyg.

Avgångsbetyg utfärdas av rektor eller, efter rektors bemyndigande, av annan skolledare eller klassföreståndaren. Förordning (1990:1473).

Ett nytt avgångsbetyg, som gäller hela lärokursen, får utfärdas för den som har deltagit i förlängd undervisning enligt 10 kap. 57 § eller som efter beslut av rektor i samråd med berörda lärare helt eller delvis har gått om högsta årskursen eller årskurs 3 av linje T. Förordning (1991:1116). 68 § från gymnasieskola skall innehålla uppgifter om den studieväg och årskurs vilken eleven senast tillhört. I avgångsbetyget anges om eleven slutfört lärokursen eller årskursen och om han följt fullständig, utökad eller mindre studiekurs. Avgångsbetyget skall innehålla uppgifter om dels de betyg eleven fått vid avgången, dels, i fråga om ämnen som avslutats under tidigare termin och för vilka betyg då bestämts, de betyg han senast fått, dels specialarbete som avses i 10 kap. 30 §, dels praktik och utbildning som avses i 10 kap. 33 §. Ett avgångsbetyg över slutförd lärokurs skall vidare innehålla uppgift om elevens sammanlagda frånvaro under sista terminen. Frånvarouppgift skall också lämnas i ett sådant avgångsbetyg som avses i 65 §. Bestämmelserna om terminsbetyg i 63 § andra stycket skall också tillämpas i fråga om avgångsbetyg. Betyg som en elev får vid särskild prövning i ett ämne enligt 91 § eller vid särskild prövning i ett ämne enligt vuxenutbildningsförordningen (1985:288) tas in i elevens avgångsbetyg som hans betyg i ämnet, under förutsättning dels att ämnet ingår i den lärokurs som eleven följer, dels att prövningen sker innan undervisningen i ämnet förts så långt att tillräckligt underlag för betygsättning föreligger. Har elev undergått särskild prövning i samma ämne mer än en gång, gäller vad nu föreskrivits betyget över den första prövningen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Bestämmelserna i detta stycke gäller dock endast om eleven befriats från undervisning i ämnet enligt 84 § fjärde stycket. Om eleven har genomgått gymnasieskolkurs i kommunal eller statlig vuxenutbildning i ett ämne som ingår i elevens lärokurs i gymnasieskolan, skall betyget från gymnasieskolkursen tas in i avgångsbetyget. Närmare föreskrifter om avgångsbetyg meddelas av statens skolverk. Förordning (1991:1116).

Om ett betyg som tagits in i betygskatalog, terminsbetyg eller avgångsbetyg, på grund av skrivfel eller annat liknande misstag blivit oriktigt, skall misstaget rättas samt i förekommande fall nytt terminsbetyg eller avgångsbetyg utfärdas. Rektor beslutar om åtgärder enligt första stycket. Han skall göra anteckning om åtgärden i betygskatalogen. Om det är möjligt, skall rektor makulera felaktigt terminsbetyg eller avgångsbetyg.

På sådan studieväg i gymnasieskolan som omfattar mer än en årskurs prövas frågan om en elevs fortsatta skolgång på studievägen vid slutet av varje årskurs utom den högsta. Vid prövningen avgörs om eleven skall flyttas upp med fullständig studiekurs, sättas kvar eller skiljas från vidare studier i gymnasieskolan. På studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket kan även uppflyttning med mindre studiekurs komma i fråga.

En elev som kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervisningen i närmast högre årskurs skall i regel flyttas upp med fullständig studiekurs. Tillhör eleven en studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket, får han flyttas upp med mindre studiekurs eller sättas kvar, endast om det på grund av sjukdom, långvarig frånvaro eller andra skäl är lämpligast för honom och hans fortsatta skolgång. Detsamma gäller som villkor för kvarsättning, om eleven tillhör en annan studieväg än som avses i 10 kap. 55 § första stycket.

Har eleven på en studieväg som avses i 10 kap. 55 § påtagliga studiesvårigheter, skall han flyttas upp med mindre studiekurs, om övervägande skäl talar för att han är i stånd att tillgodogöra sig undervisningen enligt den kursen. Om det sist nämnda villkoret inte är uppfyllt, skall eleven sättas kvar, om inte annat följer av 73 § första stycket. Har elev på en annan studieväg än som avses i 10 kap. 55 § första stycket påtagliga studiesvårigheter, skall han sättas kvar, om inte annat följer av 73 § första stycket.

En elev som under samma genomgång av gymnasieskolan slutfört någon årskurs två gånger och som vid prövning av hans fortsatta skolgång inte flyttas upp, skall skiljas från vidare studier i gymnasieskolan, om inte särskilda skäl föranleder annat. Beslut om att skilja elev från vidare studier i gymnasieskolan utgör inte hinder för honom att därefter på nytt tas in som elev i gymnasieskolan på en studieväg där han kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervisningen.

En elev som flyttats upp med mindre studiekurs, satts kvar eller skilts från vidare studier i gymnasieskolan har rätt att vid början av nästa termin pröva för högre betyg i det eller de ämnen som rektor bestämmer efter samråd med berörda lärare och eleven och, i fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare. Prövningen genomförs av lärarna i den ordning rektor bestämmer. Om en elev prövats enligt första stycket, skall frågan om hans fortsatta skolgång prövas på nytt. Förordning (1991:1116).

En elev får flyttas upp med fullständig studiekurs även under läsåret, om han önskar det och har goda förutsättningar att följa undervisningen i den högre årskursen. Om eleven i den högre årskursen önskar välja sådan studieväg som omfattar praktik eller utbildning som avses i 10 kap. 33 §, krävs dessutom att eleven antingen har gått igenom den del av denna praktik eller utbildning som skall förekomma före början av den högre årskursen eller att han på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet.

Om en elev på studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket har påtagliga studiesvårigheter, får han även under läsåret övergå till mindre studiekurs. En elev som följer mindre studiekurs får under läsåret övergå till fullständig studiekurs, om han önskar det och kan antas vara i stånd att på tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen enligt den fullständiga studiekursen.

I beslut om uppflyttning med mindre studiekurs eller övergång till mindre studiekurs anges vilka ämnen som skall ingå i kursen.

Rektor beslutar efter samråd med berörda lärare om en elevs fortsatta skolgång. Förordning (1991:1116).

Innan rektor fattar beslut om elevens fortsatta skolgång, bör samråd ske med eleven och, i fråga om elev som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare. Dessutom bör studierådgivning äga rum. Beslut om uppflyttning med mindre studiekurs, övergång till mindre studiekurs, kvarsättning eller skiljande av elev från vidare studier i gymnasieskolan får inte fattas utan att sådant samråd har ägt rum. Om rektor finner att en elev på en studieväg som avses i 10 kap. 55 § första stycket bör flyttas upp med mindre studiekurs eller sättas kvar, skall han vid valet mellan uppflyttning med mindre studiekurs och kvarsättning följa elevens önskemål. Förordning (1991:1116).

Rektor får medge en gymnasieelev att helt eller delvis gå om högsta årskursen av en linje eller av en specialkurs som omfattar minst två årskurser (förnyad genomgång), om detta på grund av sjukdom eller andra särskilda skäl är lämpligast för eleven och om det inte medför utvidgning av skolorganisationen. Förnyad genomgång av årskurs enligt första stycket skall ske i omedelbar anslutning till den första genomgången av årskursen. Förordning (1991:1116).

Om en elev inte inställer sig i gymnasieskolan och inte anmäler giltigt förfall hos rektor inom tre dagar efter uppropet, anses han ha avgått från skolan.

Om en elev vill avgå från gymnasieskolan utan att ha slutfört en lärokurs, skall han anmäla detta hos rektor och i fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, visa vårdnadshavarnas samtycke till avgången.

Om en gymnasieelev på grund av sjukdom eller av annan orsak inte kan besöka skolan, skall hindret snarast anmälas till skolan. Anmälan görs av eleven eller, i fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, av vårdnadshavare eller den hos vilken eleven vistas. Styrelsen för utbildningen kan besluta att anmälningsskyldigheten alltid skall fullgöras av eleven. Om styrelsen för utbildningen föreskriver det, skall elev visa upp försäkran eller, om eleven inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, intyg om anledningen till frånvaron. Försäkran avges av eleven på heder och samvete. Intyg utfärdas av vårdnadshavare eller den som eleven vistas hos. Förordning (1991:1116).

Om en elev behöver ledighet från skolarbetet för enskilda angelägenheter, får klassföreståndaren bevilja sådan ledighet för högst tre dagar i följd och sammanlagt högst sex dagar per läsår, om inte annat följer av andra stycket. Rektor får bevilja eleven ledighet för enskilda angelägenheter för den tid som rektor bestämmer. Om en elev behöver ledighet enligt första stycket för att fullgöra sin värnplikt, fattas beslut om ledigheten alltid av rektor. Om det finns särskilda skäl, får rektor i mindre omfattning befria en elev från undervisning vissa lektioner eller från annat skolarbete. Av 6 kap. 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att en elev som utsetts till elevskyddsombud skall få den ledighet från lektioner och annat skolarbete som behövs för uppdraget. Rektor beslutar om sådan ledighet. Rektor får medge en elev befrielse från undervisning i ämnen i vilka eleven undergått särskild prövning enligt 91 § eller enligt vuxenutbildningsförordningen (1985:288). Förordning (1990:285).

har upphävts genom förordning (1988:658).

Om en elev har begått en mindre förseelse eller uppträtt olämpligt, skall läraren på lämpligt sätt för honom framhålla vikten av att han ändrar sitt uppförande. Om han inte bättrar sig bör läraren vid personligt samtal med eleven försöka utreda orsaken till hans beteende, klargöra innebörden av det inträffade för honom och varna för upprepning. Har eleven inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, skall samråd med vårdnadshavarna äga rum, om det behövs. Läraren får visa ut en elev från lärorummet för högst återstoden av pågående lektion.

Vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande samt allvarligare förseelse skall saken hänskjutas till rektor, som har att tillsammans med eleven, elevens lärare och, i fråga om elev som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare försöka utreda orsaken till beteendet. Vid behov skall skolläkare samt skolpsykolog och kurator medverka vid utredningen. Med ledning av vad som framkommit vid utredningen skall rektor försöka få eleven att bättra sig genom åtgärder som är avpassade efter elevens individuella förhållanden. Rektor får därvid tilldela eleven en varning. I fråga om elever som inte fyllt 18 år och inte heller ingått äktenskap skall vårdnadshavarna snarast underrättas om åtgärd som avses i andra stycket.

Om inte syftet med åtgärder enligt 87 § uppnås eller om elevens uppförande kan antas inverka skadligt på andra elever eller det finns andra särskilda skäl, får eleven stängas av från undervisning helt eller delvis under högst två veckor av terminen eller förvisas från kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola för viss tid, högst tre terminer utöver den, när beslutet meddelas. Om en elev står under åtal för brottslig gärning, får han inte förvisas på grund av gärningen med mindre han erkänt denna eller tingsrätt funnit utrett att han begått gärningen.

Fråga om avstängning eller förvisning avgörs av styrelsen för utbildningen. Styrelsen för utbildningen skall se till att det i ett ärende om avstängning eller förvisning finns en utredning som allsidigt klarlägger de omständigheter som är av betydelse för ärendets bedömning. Utredningen skall inledas omgående och genomföras så skyndsamt som möjligt. Eleven och, i fråga om elev som inte har fyllt 18 år och inte heller har ingått äktenskap, elevens vårdnadshavare skall få tillfälle att muntligen yttra sig inför styrelsen för utbildningen. Var och en som antas kunna lämna upplysningar av betydelse skall höras under utredningen. Innan beslut om avstängning eller förvisning fattas i fråga om en elev som inte har fyllt 18 år, skall styrelsen för utbildningen samråda med socialnämnden. Styrelsen för utbildningen får förordna att beslut om avstängning eller förvisning skall gälla med omedelbar verkan. Förordning (1991:1116).

Utöver 86--89 §§ gäller i fråga om inbyggd utbildning bestämmelse i kollektivavtal om rätt för det företag eller den institution som tillhandahåller utbildningen att vidta disciplinära åtgärder mot eleven. Ett sådant kollektivavtal skall på arbetstagarsidan ha slutits eller godkänts av organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Företag eller institutioner som är bundna av sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet på elever, vilka får utbildning som avses med avtalet, även om eleverna inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Detta gäller dock inte elever som omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.

Den som inte genomgått gymnasieskolan har rätt att gå igenom särskild prövning. Detta gäller dock inte ämnet specialidrott och inte heller andra ämnen i enlighet med vad statens skolverk föreskriver. Prövningen kan avse en hel lärokurs i gymnasieskolan eller enstaka ämnen inom en lärokurs. Särskild prövning skall avläggas vid en gymnasieskola där den aktuella lärokursen anordnas. Prövningen får inte göras av lärare som har givit privatundervisning i ämnet åt den som skall prövas. Även den som genomgått en lärokurs i gymnasieskolan har rätt att gå igenom särskild prövning. Detta gäller dock inte ämnet specialidrott och inte heller andra ämnen i enlighet med vad statens skolverk föreskriver. Prövningen får avse endast sådant ämne eller sådan kurs i ett ämne som inte kan ingå i den lärokurs som den som skall prövas redan genomgått. Tredje stycket skall också tillämpas på den som genomgått äldre gymnasial skolform. Förordning (1991:1409).

Bestämmelserna om betyg i 55--59 och 62 § första och andra styckena skall också tillämpas på särskild prövning. För särskild prövning som avser enstaka ämne utfärdar rektor betyg. Om betyg i ämnet inte skall ges enligt föreskrifter i timplanen eller enligt 59 §, utfärdar rektor intyg om prövningen. Avgångsbetyg utfärdas på begäran för den som dels vid särskild prövning i gymnasieskolan fått betyg i alla sådana ämnen i fullständig studiekurs i gymnasieskolan eller i årskurs 3 på fyraårig teknisk linje i vilka betyg ges, dels fullgjort sådan praktik och utbildning som avses i 10 kap. 30 och 33 §§ och som ingår i den fullständiga studiekursen. För avgångsbetyg fordras dock betyg från särskild prövning i gymnasieskolan i musik, konst- och musikhistoria, bild, slöjd, dramatik, idrott eller jämförbart ämne endast i den mån det krävs i föreskrifter som statens skolverk meddelar. Med sådant ämnesbetyg som satts vid särskild prövning i gymnasieskolan, jämställs motsvarande betyg som annars satts i gymmnasieskolan eller vid någon annan läroanstalt under statens skolverks inseende. Om någon har flera betyg i samma ämne, tas i avgångsbetyget in det första betyget i ämnet. Betyg som bestämts mer än åtta år före avgångsbetyget beaktas inte. Om det finns särskilda skäl, får styrelsen för utbildningen dock medge att betyg som är äldre än åtta år får tas in i visst avgångsbetyg. Avgångsbetyg enligt tredje stycket utfärdas av rektor vid den gymnasieskola där den sista prövningen av betydelse för avgångsbetyget genomförts. Förordning (1991:1116)

Den som har slutfört en lärokurs i gymnasieskolan kan gå igenom fyllnadsprövning i varje ämne som lärokursen kan omfatta, dock ej i ämnet specialidrott eller de andra ämnen som statens skolverk har föreskrivit. Bestämmelserna om betyg i 56--59 §§ och 62 § första och andra styckena skall också tillämpas på fyllnadsprövning. Betyg över fyllnadsprövning utfärdas av rektor. Om betyg inte skall ges i ämnet enligt föreskrifter i timplanen eller enligt 59 § utfärdar rektor intyg om prövningen. Bestämmelserna i 91 § andra stycket gäller även i fråga om fyllnadsprövning. Förordning (1991:1409).

har upphävts genom förordning (1991:1116).

har upphävts genom förordning (1991:1116).