3 kap. Avgift för vattenverksamhet

Avgift enligt detta kapitel betalas för prövning och anmälan av vattenverksamhet som avses i 11 kap. miljöbalken och för tillsyn över sådan verksamhet. Förordning (2007:169).

Avgift för prövning av en vattenverksamhet ska betalas av den som 1. ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning, 2. ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken, 3. ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken, 4. ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten, 5. ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken, 6. ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken, 7. ansöker om prövning för moderna miljövillkor enligt 24 kap. 10 § miljöbalken, eller 8. ansöker om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut enligt 24 kap. 13 § miljöbalken. Förordning (2018:2104).

Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 § 1, 3, 7 eller 8 ska 1. betalas som en engångsavgift, 2. bestå av en grundavgift och en tilläggsavgift enligt 4 och 5 §§, 3. bestämmas som om hela målet prövas enligt 2 § 1, om ansökan avser prövning enligt både 2 § 1 och 3, och 4. beräknas endast på det tillkommande uttaget, om ansökan avser ökat uttag. Förordning (2018:2104).

Grundavgiften enligt 3 § ska bestämmas med hänsyn till kostnaden för att genomföra de åtgärder och uppföra de anläggningar som behövs för den verksamhet som ansökan avser eller, vid prövning som avses i 2 § 7, kostnaden för att genomföra de åtgärder som följer av prövningen. Grundavgiften 1. är 1 500 kronor, om kostnaden inte är större än etthundratusen kronor, 2. är 5 000 kronor, om kostnaden är större än etthundratusen men inte större än femhundratusen kronor, 3. är 10 000 kronor, om kostnaden är större än femhundratusen men inte större än en miljon kronor, 4. är 15 000 kronor, om kostnaden är större än en miljon men inte större än fem miljoner kronor, 5. är 35 000 kronor, om kostnaden är större än fem miljoner men inte större än tio miljoner kronor, 6. är 70 000 kronor, om kostnaden är större än tio miljoner men inte större än femtio miljoner kronor, 7. är 140 000 kronor, om kostnaden är större än femtio miljoner men inte större än sjuttiofem miljoner kronor, 8. är 240 000 kronor, om kostnaden är större än sjuttiofem miljoner men inte större än etthundra miljoner kronor, och 9. är 400 000 kronor, om kostnaden är större än etthundra miljoner kronor. Mervärdesskatt ska inte ingå i de kostnader som läggs till grund för att bestämma grundavgiften. Förordning (2018:2104).

Tilläggsavgiften enligt 3 § ska betalas om den kostnad som avses i 4 § inte är större än femtio miljoner kronor och ansökan avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten, rätt att ändra grundvattennivån, rätt till uttag av vattenkraft eller prövning som avses i 2 § 7. Tilläggsavgiften ska grundas på den mängd vatten som ansökan avser och är 10 öre per kubikmeter vatten, beräknat efter 1. den totala mängd vatten som ansökan avser, eller 2. den årliga mängd vatten som ansökan avser, om ansökan avser en viss mängd årligen. Om ansökan avser uttag för produktion av vattenkraftsel ska tilläggsavgiften, i stället för det som sägs i andra stycket, grundas på den elproduktion som uttaget beräknas ge och är 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig produktion under medelår. Förordning (2018:2104).

Om tilläggsavgift ska betalas, får grundavgiften tillsammans med tilläggsavgiften uppgå till högst 140 000 kronor. Förordning (2018:2104).

Avgift för prövning av en ansökan om tillstånd till markavvattning enligt 2 § 2 ska betalas med det belopp som, grundat på den dikeslängd som prövningen avser, gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av - avgiftsklass 3, om dikeslängden inte är längre än 100 meter, - avgiftsklass 4, om dikeslängden är längre än 100 meter men inte längre än 1 000 meter, - avgiftsklass 6, om dikeslängden är längre än 1 000 meter men inte längre än 10 000 meter, och - avgiftsklass 7, om dikeslängden är längre än 10 000 meter. Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, ska avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser. Förordning (2018:2104).

Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 § 4 eller 5 ska betalas med 1 500 kronor. Förordning (2018:2104).

Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 § 6 eller 8 ska betalas 1. med 1 500 kronor, om prövningen inte gäller markavvattning, och 2. med det belopp som gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av avgiftsklass 3, om prövningen gäller markavvattning. Förordning (2018:2104).

Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap. Förordning (2010:959).

I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3-5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket. Förordning (1998:1363).

Har upphävts genom förordning (2015:154).

Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar. Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (1998:1363).

Avgift för länsstyrelsens tillsyn över dammsäkerhet ska betalas av den som är skyldig att underhålla en damm som är klassificerad enligt 11 kap. 24 och 25 §§ miljöbalken. Avgiften ska betalas årligen 1. med 96 000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass A, 2. med 32 000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass B, och 3. med 6 400 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass C. Om en dammanläggning omfattar flera dammar, ska avgiften för hela anläggningen betalas med det högsta belopp som anges för någon av dammarna enligt första stycket. Förordning (2014:216).

Avgift enligt 11 a § ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att ett beslut om klassificering meddelades. Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Förordning (2014:216).

Avgift skall betalas för tillsynsmyndighetens handläggning av en anmälan om vattenverksamhet. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 3 skall tillämpas. Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen. Förordning (2007:169).