9 kap. Gemensamma bestämmelser

För avgifter enligt 1-8 kap. gäller bestämmelserna i 10-12 §§ avgiftsförordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.

Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av myndigheten.

Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betalningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.

Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Förordning (2010:959).

Den som enligt denna förordning är skyldig att betala avgift, ska till den myndighet som ska beräkna avgiften lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens storlek ska kunna bestämmas. Förordning (2015:154).

De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen
(2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas enligt 2 §. Förordning (2015:154).

En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.

I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap. 3-5 §§ ska domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskild hänsyn till prövningens omfattning.

De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13)
har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift.

Förordning (2011:57).

En myndighets beslut om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.

En myndighet får bestämma att dess beslut om avgift skall gälla omedelbart även om det överklagas.

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning finns i 19 kap. 1 § miljöbalken samt 1 kap. 2 §
första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Förordning (2010:959).

Om en avgift enligt denna förordning har satts ned efter ett överklagande, ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635)
betalas för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas. Förordning (2015:154).