19 kap. Kostnadsansvar

En utlänning som avvisas eller utvisas är skyldig att betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han eller hon sänds eller åläggs att resa genom en myndighets försorg.

Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen avvisas därför att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta staten för 1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige, 2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal som behöver följa med, och 3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på transportören. Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller brukare) skall helt eller delvis befrias från denna skyldighet, om 1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller 2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för kostnaden.

Om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg lämnar fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige och olovligen reser in i Sverige och avvisas, är transportören skyldig att - ersätta kostnaderna för utlänningens resa från Sverige, och - svara för kostnaderna för utlänningens uppehälle för de närmaste tre månaderna efter inresan. Det som sägs om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller luftfartyg gäller också i fråga om en utlänning som utan tillåtelse har följt med ett sådant fartyg. Har fartyget eller luftfartyget utländsk ägare eller brukare, är befälhavaren skyldig att på ägarens eller brukarens vägnar svara för kostnaderna enligt första stycket, om det inte är uppenbart oskäligt.

Beslut om ersättningsskyldighet meddelas av den myndighet som verkställer avvisningen.

En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet enligt 9 kap. 3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om avvisning meddelats på grund av att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa och beslutet vunnit laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga kraft. Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om 1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller 2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

En transportör som inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 9 kap. 3 a § skall betala en särskild avgift. Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om 1. transportören visar att underlåtenheten inte beror på fel eller försummelse, eller 2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Lag (2006:447) .

Den särskilda avgiften enligt 5 § skall för varje utlänning bestämmas till högst 46 000 kronor. Den särskilda avgiften enligt 5 a § skall för varje flygning som har gjorts utan att transportören har fullgjort sin uppgiftsskyldighet bestämmas till högst 46 000 kronor. Lag (2006:447) .

Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 § prövas av den myndighet som ska verkställa avvisningen. Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 a § prövas av Polismyndigheten. Avgiften enligt 5 § ska betalas till Migrationsverket. Avgiften enligt 5 a § ska betalas till Polismyndigheten. Avgifterna tillfaller staten. Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2014:655) .

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet än Polismyndigheten ska pröva frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 a §. Lag (2014:655) .