8 kap. Bestämmelser om avvisning, utvisning, avgifter m.m.
Ur Utlänningsförordning (2006:97)
Lagtext
1 §
Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 12 kap. 4 § utlänningslagen (2005:716) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs. Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten. Att en annan verkställande myndighet än Migrationsverket skall underrätta verket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 12 kap. 17 § utlänningslagen.
2 §
Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.
3 §
När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (2005:716) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet.
3 a §
/Upphör att gälla U:2026-04-15/ Det referensbelopp som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 ska vara 450 kr per dag. Förordning (2018:1103).
4 §
Avgift tas ut för prövning av ansökan om främlingspass med 750 kr och för ansökan om provisoriskt främlingspass med 500 kr. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige. Bestämmelser om avgift för prövning av ansökan om Schengenvisering finns i viseringskodexen. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om Schengenvisering som lämnas in vid yttre gräns för de utlänningar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716), 4 kap. 16 § eller 5 kap. 2 § första stycket 4. För de ansökningar som ska ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna. För prövning av ansökan gäller i övrigt 11-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Förordning (2011:706).
4 a §
Avgiften för en ansökan om nationell visering inifrån landet enligt 3 kap. 3 § är 60 euro. Förordning (2022:306).
5 §
Avgift tas ut för prövning av ansökan om 1. uppehålls- och/eller arbetstillstånd med 1 500 kronor för personer som fyllt 18 år och med 750 kronor för personer som inte fyllt 18 år, 2. ställning som varaktigt bosatt i Sverige med 1 000 kronor för personer som fyllt 18 år och med 500 kronor för personer som inte fyllt 18 år, 3. uppehållstillstånd enligt 5 kap. 9 § utlänningslagen (2005:716) med 2 200 kronor, 4. uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen med 2 200 kronor, 5. tillstånd enligt 6 a kap. 1 §, 6 b kap. 1 eller 2 § eller 6 c kap. 1 § utlänningslagen med 2 000 kronor, 6. uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet enligt 5 kap. 10 a § utlänningslagen med 2 000 kronor, och 7. uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 5 kap. 3 eller 3 a § utlänningslagen med 2 000 kronor för personer som fyllt 18 år och med 1 000 kronor för personer som inte fyllt 18 år. Avgift ska dock inte tas ut av 1. personer som avses i 4 kap., 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § eller 22 kap. utlänningslagen, 2. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser, 3. personer som ansöker om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 5 b § första stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) i dess lydelse från och med den 15 november 2005, 4. EES-medborgare eller anhörig till en EES-medborgare, 5. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, 6. japanska medborgare, 7. utlänningar som avses i 2 kap. 10 § utlänningslagen, 8. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige, 9. personer som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och som kan beviljas uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 b § utlänningslagen, 10. förundersökningsledare eller socialnämnder som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen, 11. Polismyndigheten när den ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § eller 16 a § utlänningslagen, 12. socialnämnder som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § eller 16 b § utlänningslagen, eller 13. personer som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen. Avgift enligt första stycket ska inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det. Förordning (2022:1018).
6 §
För utfärdande av ett sådant resedokument som avses i 2 kap. 7 § och för förlängning av giltighetstiden för dokumentet tas en expeditionsavgift ut med 350 respektive 150 kronor. Förordning (2011:1122).
7 §
Om det kan antas att transportören enligt 19 kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) ska betala en särskild avgift, ska Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa beslutet om avvisning, ska Polismyndigheten yttra sig över frågan om betalningsansvar. Transportören ska ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1192).
8 §
Om det kan antas att ersättningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska åläggas en transportör, ska Polismyndigheten göra den utredning som krävs. Om en annan myndighet än Polismyndigheten ska verkställa beslutet om avvisning, ska Polismyndigheten yttra sig över frågan om ersättningsskyldighet. Transportören ska ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1192).
9 §
Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning. Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.
9 a §
Vid muntlig handläggning hos Migrationsverket ska det föras protokoll. Innan Migrationsverket avgör ett ärende om asyl eller statusförklaring ska utlänningen få tillfälle att kontrollera protokollet och tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet. Även en invändning som inte leder till någon ändring ska antecknas, liksom skälen för invändningen. Därefter får protokollet inte ändras. Första och andra stycket gäller inte om den muntliga handläggningen har dokumenterats genom ljud- eller bildupptagning och det har gjorts en utskrift av upptagningen. Migrationsverket ska i dessa fall ge utlänningen tillgång till upptagningen och utskriften innan verket fattar beslut om asyl eller statusförklaring. Förordning (2016:1244).
9 b §
Den som förordnats som god man för ett ensamkommande barn enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska kallas till den muntliga handläggningen hos Migrationsverket. Om en god man har förordnats för ett ensamkommande barn får ingen muntlig handläggning ske med barnet utan att den som förordnats som god man eller, om ett sådant har förordnats, barnets offentliga biträde är närvarande. Förordning (2016:1244).
9 c §
Inför den muntliga handläggningen hos Migrationsverket ska utlänningen tillfrågas om han eller hon föredrar en manlig eller kvinnlig utredare respektive tolk. Utlänningens önskemål ska tillgodoses om det är möjligt. Förordning (2016:1244).
10 §
Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) ska avgöras senast inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst nio månader. Den sökande ska i sådana fall upplysas om förlängningen och om skälen till den. Om en asylansökan varit föremål för ett förfarande enligt Dublinförordningen räknas tidsfristen för att avgöra ärendet från tidpunkten då det fastställdes att ansökan ska prövas i Sverige. Om utlänningen inte befann sig i Sverige vid fastställandet räknas tidsfristen från den tidpunkt då utlänningen anlänt till Sverige och lämnat in en ansökan om asyl. Första stycket gäller även ärenden om statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen och ärenden om ny prövning enligt 12 kap. 19 § eller 19 b § utlänningslagen. Om den sökande beviljas ny prövning ska även frågan om uppehållstillstånd avgöras inom tidsfristen. Förordning (2018:1388).
10 a §
Ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige enligt 5 a kap. utlänningslagen (2005:716) skall avgöras senast inom sex månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Den som beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall underrättas om innebörden av denna ställning. Förordning (2006:262).
10 b §
Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 4 kap. 9 och 16 a §§ ska avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in, om det inte finns särskilda skäl. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med högst tre månader. Sökanden ska i sådant fall få upplysning om att tiden kommer att förlängas. Om ärendet inte har avgjorts inom den tid som följer av första stycket, får sökanden begära att ärendet ska avgöras enligt 12 § förvaltningslagen (2017:900) även om kravet enligt den paragrafen på avgörande inom sex månader inte är uppfyllt. Förordning (2019:1276).
10 c §
Innan Migrationsverket beslutar om utvisning av en utlänning som har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som enligt anmärkning i EU-blåkortet eller i sitt EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta har beviljats internationellt skydd i en annan EU-stat, ska Migrationsverket ställa en förfrågan till den stat som anges i anmärkningen för att kontrollera om utlänningen fortfarande har internationellt skydd. Om Migrationsverket får en sådan förfrågan som avses i första stycket från en annan EU-stat, ska Migrationsverket svara senast inom en månad. Förordning (2024:1226).
10 d §
Migrationsverket ska ta ställning till en ansökan enligt utlänningslagen (2005:716) om upphävande av ett återreseförbud från en EES-medborgare eller en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen inom sex månader från det att ansökan lämnades in. Förordning (2014:185).
10 e §
När en socialnämnd efterforskar familjemedlemmar till ensamkommande barn som har beviljats uppehållstillstånd ska Migrationsverket bistå nämnden. Förordning (2014:185).
10 f §
Migrationsverket ska i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) informera utlänningen om förfarandet, om utlänningens rättigheter och skyldigheter och om tänkbara konsekvenser av att inte uppfylla skyldigheterna eller av att inte samarbeta med Migrationsverket och andra myndigheter. Detsamma gäller om Migrationsverket beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 eller 19 b § utlänningslagen. Migrationsverket ska i samband med att en utlänning beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen informera utlänningen om de rättigheter och skyldigheter som följer av att han eller hon bedömts vara flykting eller alternativt skyddsbehövande. Motsvarande gäller om en utlänning beviljas statusförklaring enligt 4 kap. 3 c § utlänningslagen. Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå. Förordning (2021:813).
10 g §
En utlänning som har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska underrättas om Migrationsverkets beslut på ett språk som han eller hon kan förstå. Detsamma gäller en utlänning som har ansökt om ny prövning enligt 12 kap. 19 eller 19 b § utlänningslagen. Förordning (2021:813).
10 h §
Om en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) uppger att han eller hon är ett ensamkommande barn, ska Migrationsverket informera utlänningen om att han eller hon kan komma att erbjudas att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Informationen ska innehålla upplysningar om 1. undersökningsmetoden och eventuella konsekvenser som resultatet av den medicinska åldersbedömningen kan få för prövningen av ansökan om uppehållstillstånd, och 2. att konsekvensen av ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning kan bli att sökanden bedöms vara 18 år eller äldre. Informationen ska lämnas i samband med ansökan och på ett språk som den sökande kan förstå. Förordning (2021:813).
10 i §
I samband med att Migrationsverket meddelar beslut om avvisning eller utvisning eller en allmän domstol meddelar beslut om utvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska Migrationsverket beträffande innestående ersättning informera honom eller henne om möjligheten att 1. ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 2. väcka talan vid domstol mot arbetsgivaren, och 3. ansöka om verkställighet av beslut om sådan ersättning. Om Polismyndigheten meddelar beslut om avvisning av en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här, ska myndigheten informera honom eller henne i enlighet med första stycket. Skyldigheten att informera enligt denna paragraf gäller inte när en myndighet fastställer ett beslut om avvisning eller utvisning som en annan myndighet har meddelat. Förordning (2014:1192).
10 j §
I samband med att en utlänning som har utfört arbete utan rätt att vistas här beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) ska Migrationsverket informera utlänningen om möjligheten att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 d § utlänningslagen. Förordning (2014:185).
10 k §
I samband med att en utlänning beviljas ett uppehållstillstånd för arbete ska Migrationsverket informera honom eller henne om den rätt till vistelse och arbete som följer av tillståndet. Förordning (2014:185).
11 §
I 14 kap. utlänningslagen (2005:716) finns bestämmelser om överklagande av beslut om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Beslut om avgift enligt 6 § får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument. Förordning (2014:779).
12 §
En skrivelse med överklagande av Polismyndighetens beslut om avvisning ska ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, ska Migrationsverket avvisa den. Skrivelsen ska dock inte avvisas om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar eller om den inom överklagandetiden har kommit in till Polismyndigheten. Förordning (2014:1192).
13 §
Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om 1. pass och resedokument av Migrationsverket, 2. arbetstillstånd av Migrationsverket, efter att verket har hört Arbetsförmedlingen, Polismyndigheten och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet), 3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) av Regeringskansliet, 4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket, efter att verket har hört Polismyndigheten eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, Regeringskansliet (Utrikesdepartementet), 5. inrese- och utresekontroll samt Polismyndighetens uppgifter i andra fall än som avses i 1-4 av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Säkerhetspolisen, 6. Tullverkets skyldigheter av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Tullverket, 7. Kustbevakningens skyldigheter av Polismyndigheten, efter att myndigheten har hört Kustbevakningen, och 8. underrättelse enligt 7 kap. 1 § av Polismyndigheten. Förordning (2014:1192).
14 §
Migrationsverket skall vara nationell kontaktpunkt i ärenden som rör varaktigt bosatta. Förordning (2006:262).