6 kap. Övrigt

Väghållningsmyndigheten och, om denna är kommunal, Trafikverket ska underrättas om beslut enligt 32 § väglagen
(1971:948).

I ärenden om tillstånd enligt 39 § väglagen (1971:948)
eller om förordnande eller föreskrifter enligt 40 eller 41 §
samma lag ska väghållningsmyndigheten utreda hur berörda fastigheters behov av utfart till allmän väg kan tillgodoses.

När ett förordnande eller en föreskrift meddelas med stöd av 40 eller 41 § väglagen i fråga om befintliga anslutningar till allmän väg, ska ägare eller innehavare av berörda fastigheter få skälig tid på sig att ordna utfart till allmän väg på annat sätt.

Väg- och ledningsarbeten inom vägområdet ska utföras så skyndsamt som möjligt och så att fara inte uppstår för trafiken på vägen.

I fall som avses i 44 § fjärde stycket väglagen (1971:948)
krävs inget tillstånd till avspärrning av väg eller annan väsentlig trafikinskränkning. I de fall då det behövs ett beslut av myndighet för att få spärra av en väg eller göra annan väsentlig trafikinskränkning, ska väghållningsmyndigheten begära att myndigheten fattar ett sådant beslut.

Sedan ledningsarbete utförts inom ett vägområde, ska området genom ledningshavarens försorg återställas i det skick som det befann sig i före arbetets början. Om väghållningsmyndigheten begär det, ska dock vägbeläggning som skadats vid ledningsarbetet återställas genom väghållningsmyndighetens försorg. Uppstår sättningar till följd av ledningsarbete, ska de arbeten som sättningarna föranleder, om väghållningsmyndigheten begär det, utföras genom väghållningsmyndighetens försorg. Åtgärder som vidtas genom väghållningsmyndighetens försorg utförs på ledningshavarens bekostnad.

Uppförande av byggnader m.m. intill vägområde

Innan länsstyrelsen meddelar beslut enligt 45-47 §, 48 §
andra stycket eller 52 § väglagen (1971:948) ska väghållningsmyndigheten höras. Om väghållningsmyndigheten är kommunal ska också Trafikverket höras.

Om det i ett tillståndsärende hos länsstyrelsen visar sig att länsstyrelsens tillstånd behövs enligt såväl väglagen
(1971:948) som miljöbalken och lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, ska länsstyrelsen pröva ärendet enligt samtliga dessa författningar.

Om det finns anledning att anta att en åtgärd som fordrar tillstånd enligt väglagen även fordrar tillstånd av någon annan myndighet, ska länsstyrelsen och väghållningsmyndigheten upplysa sökanden om detta.

Länsstyrelsen ska underrätta väghållningsmyndigheten om beslut enligt 36, 37 och 45-47 §§, 48 § andra stycket, 52 eller 53 § väglagen (1971:948). Om väghållningsmyndigheten är kommunal, ska också Trafikverket underrättas om sådana beslut.

Kommunal väghållningsmyndighet ska underrätta Trafikverket om beslut enligt 39-41 eller 43 § eller 48 § första stycket väglagen.

Länsstyrelsen ska underrätta kommunen och lantmäterimyndigheten om beslut enligt 47 § första stycket andra meningen väglagen. Länsstyrelsen ska föra in ett sådant beslut i länets författningssamling.

Om beslut enligt 44 § väglagen ska länsstyrelsen underrättas.

Kommunal väghållningsmyndighet ska underrätta även Trafikverket om sådana beslut.

I förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter finns bestämmelser om kungörande av trafikföreskrifter.

Om en ansökan om tillstånd enligt 39, 43-45, 47 eller
48 § väglagen (1971:948) avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, ska den beslutande myndigheten, så snart som möjligt, och senast 45 dagar efter att ansökan kom in till myndigheten,

1. skicka information till sökanden om att handläggningen av ärendet har påbörjats, eller

2. om ansökan är bristfällig, förelägga sökanden att komplettera ansökan.

När bristerna har avhjälpts ska den beslutande myndigheten, så snart som möjligt och senast 45 dagar efter att bristerna avhjälptes, skicka information till sökanden om att handläggningen av ärendet har påbörjats.

Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses detsamma som i lagen (2026:399) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Förordning (2026:905).

En ansökan om tillstånd som avses i 7 a § ska avgöras så snart som möjligt och senast inom två år från den dag den beslutande myndigheten skickar information till sökanden enligt 7 a § om att handläggningen av ärendet har påbörjats.

Trots första stycket ska ärendet avgöras inom ett år, om det avser

1. uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar el,
2. uppförande av en anläggning för produktion av förnybar el med en lägre installerad elektrisk effekt än 150 kilowatt,
3. uppförande av en samlokaliserad energilagringsanläggning i anslutning till en verksamhet eller åtgärd som avses i 1 eller

2, eller

4. anslutning till ett nät av en anläggning i samband med en verksamhet eller åtgärd som avses i 1, 2 eller 3.

Med uppgradering och samlokaliserad energilagringsanläggning avses detsamma som i lagen (2026:399) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Förordning (2026:905).

En tidsfrist enligt 7 a § första stycket får förlängas en gång med högst sex månader om det

1. efter att tidsfristen börjat löpa uppstår behov av kompletteringar på grund av nya bestämmelser eller ny information,
2. uppstår en försening vid handläggningen av ärendet och förseningen beror på någon yttre omständighet som myndigheten inte hade kunnat påverka eller förutse när tidsfristen började löpa,
3. är nödvändigt för att en prövning som krävs enligt EU-

lagstiftning på miljöområdet ska kunna genomföras, eller

4. om det finns andra synnerliga skäl än de som anges i 1-3.

En tidsfrist enligt 7 a § andra stycket får förlängas en gång med högst tre månader om det finns sådana skäl som anges i första stycket.

Om tidsfristen förlängs ska den beslutande myndigheten skriftligen informera sökanden om förlängningen och skälen för den. Förordning (2026:905).

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt väglagen
(1971:948) i de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i
9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Tillstånd enligt 39 § första stycket utom sådana som avser ändring av enskild körvägs anslutning till allmän
väg 5
Undantag enligt 41 § andra meningen 2

Tillstånd enligt 43 § första stycket utom sådana som avser uppförande av väderskydd för kollektivtrafik eller, om staten är väghållare, som avser
upplag av virke eller skogsbränsle 4
Tillstånd enligt 45 § första stycket 4
Tillstånd enligt 46 § första stycket 2

Tillstånd enligt 47 § första eller
andra stycket 4
Tillstånd enligt 48 § första stycket 3

Förordning (2021:1251).

Trafikverket får meddela föreskrifter om vilka vägar som ska vara riksvägar och om nummer på riksvägar och på länsvägar i nummergruppen 100-499.

Trafikverket får också meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs för tillämpningen av väglagen (1971:948) och denna förordning. Förordning (2017:924).

Väghållningsmyndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen.

Trafikverkets och länsstyrelsens beslut i enskilda fall enligt denna förordning får överklagas hos regeringen.

Trafikverket får överklaga en länsstyrelses beslut enligt denna förordning.

Länsstyrelserna får överklaga beslut av Trafikverket enligt denna förordning, om beslutet berör deras verksamhetsområde.

Trafikverkets och länsstyrelses beslut enligt denna förordning ska gälla omedelbart om inte annat förordnas i beslutet.