2 kap. Operativt samarbete enligt Schengenkonventionen
Ur Förordning (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete
Lagtext
1 §
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kustbevakningen ska samråda med berörd åklagare eller annan undersökningsledare innan myndigheten fattar beslut om samtycke till gränsöverskridande övervakning in i Sverige, om det pågår en förundersökning i Sverige som gäller den person som är föremål för övervakningen.
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kustbevakningen ska även samråda med Försvarsmakten innan den beslutar om samtycke till gränsöverskridande övervakning enligt 2 kap. 1 § lagen
(2017:496) om internationellt polisiärt samarbete, om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg. Motsvarande skyldighet gäller för Polismyndigheten inför beslut om gränsöverskridande förföljande enligt 2 kap. 4 § samma lag, om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg.
När Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen tar emot en anmälan om gränsöverskridande övervakning enligt 2 kap. 2 § lagen om internationellt polisiärt samarbete eller en anhållan om bistånd enligt 2 kap. 5 § samma lag, ska myndigheten genast underrätta Försvarsmakten, om de utländska tjänstemännen använder statsfartyg eller statsluftfartyg.
I tillträdesförordningen (1992:118) finns bestämmelser om tillstånd för tillträde till svenskt territorium.
Förordning (2024:1267).
2 §
En svensk myndighet som är behörig enligt 2 kap. 12 § lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete får begära att utländska tjänstemän som utfört gränsöverskridande övervakning eller förföljande ska redovisa vad de har gjort under uppdraget. Myndigheten får också begära att de utländska tjänstemännen ska inställa sig personligen vid myndigheten.