Lagar.seRegisterHälso- och sjukvårdsförordningen6 kap. Vårdgaranti

6 kap. Vårdgaranti

Ur Hälso- och sjukvårdsförordning (2017:80)

Lagtext

1 §

Vårdgarantin enligt 9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska innehålla en försäkran om att den enskilde får

  1. kontakt med primärvården samma dag som den enskilde söker kontakt med primärvården (tillgänglighetsgaranti),
  2. en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården inom tre dagar från det att den enskilde har sökt kontakt med primärvården, om vårdgivaren har bedömt att den enskilde behöver få en medicinsk bedömning och en sådan inte kan göras när den enskilde först söker kontakt (bedömningsgaranti inom primärvården),
  3. besöka den specialiserade vården inom 90 dagar från det att remiss har utfärdats eller, om någon remiss inte är nödvändig, från det att den enskilde har sökt kontakt med den specialiserade vården (besöksgaranti inom den specialiserade vården), och
  4. planerad vård inom 90 dagar från det att vårdgivaren har beslutat att den enskilde ska få den aktuella vården

(behandlingsgaranti). Förordning (2018:1129).

2 §

Vid bedömningen av om vårdgarantin enligt 1 § 3 eller 4 är uppfylld ska inte räknas tid då den enskilde

  1. av medicinska skäl inte kan ges vård,
  2. utnyttjat sin möjlighet att välja vård i en annan region enligt 9 kap. 1 § patientlagen (2014:821), eller
  3. frivilligt avstår från vård.

Den enskilde ska anses frivilligt avstå från vård om han eller hon har

  1. informerats om vårdgarantin,
  2. erbjudits vård i enlighet med vårdgarantin, och
  3. meddelat vårdgivaren att han eller hon avstår från erbjudandet om vård. Förordning (2019:1118).
1 paragraf refererar hit

3 §

Regionernas rapporteringsskyldighet enligt 9 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska fullgöras genom att regionerna, till den nationella väntetidsdatabas som förs av Socialstyrelsen, lämnar uppgifter om väntetider som avser:

  1. aktivitet,
  2. tidpunkt för aktivitet,
  3. patientinformation,
  4. medicinsk patientinformation,
  5. vårdkontakt, och
  6. vårdgivare.

Väntetidsdatabasen får inte innehålla uppgifter som avser en patients namn, personnummer, samordningsnummer eller andra liknande identitetsbeteckningar. Förordning (2025:312).

3 a §

Personuppgifter i den nationella väntetidsdatabasen får behandlas för följande ändamål:

  1. framställning av statistik,
  2. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av hälso- och sjukvård,
  3. forskning, och
  4. fullgörande av uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Förordning (2025:312).

3 b §

Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt, dock inte genom direktåtkomst. Förordning (2025:312).

3 c §

Socialstyrelsen ska bestämma villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till personuppgifter i den nationella väntetidsdatabasen. Behörigheten ska begränsas till det som var och en behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter.

Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet. Förordning (2025:312).

4 §

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om regionernas rapporteringsskyldighet enligt 9 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Förordning (2019:1118).