Förordning (2018:1519) om behörighetsgivande och högskoleintroducerande utbildning

I denna förordning finns det bestämmelser om utbildning som ger grundläggande eller särskild behörighet för högskoleutbildning eller som är högskoleintroducerande. Utbildningen får anordnas av statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434).

Med högskolor avses i denna förordning både universitet och högskolor.

Utbildning enligt denna förordning ska anordnas i syfte att rekrytera personer till högskoleutbildning och ska avse utbildning som ger behörighet eller introduktion till högskoleutbildning som börjar på grundnivå och vänder sig till nybörjare.

Utbildningen får avse

1. utbildning som ger kunskaper motsvarande krav på grundläggande behörighet som är uppställda för högskoleutbildning,
2. utbildning som ger kunskaper motsvarande krav på särskild behörighet som är uppställda för vissa högskoleutbildningar, eller
3. högskoleintroducerande utbildning på grundnivå som förbereder för fortsatt högskoleutbildning.

Utbildningen får innehålla en eller flera av de utbildningar som anges i första stycket enligt vad högskolan föreskriver och får sammanlagt omfatta studier under högst 40 veckor eller, i fall som anges i 4 § andra stycket, högst 60 veckor.

Utbildning enligt 3 § första stycket 1 ska anordnas i kombination med utbildning enligt 3 § första stycket 2 eller
3. Utbildningen enligt 3 § första stycket 1 får omfatta högst
20 veckor.

Om utbildning som avses i 3 § första stycket 1 eller en del av denna ska ge grundläggande behörighet i svenska eller engelska får utbildningen omfatta ytterligare högst 20 veckor.

En person som har antagits till och fullgjort utbildning enligt 3 § första stycket 1, har rätt att vid samma lärosäte bli antagen till högskoleutbildning vid lärosätet.

En högskola får meddela föreskrifter om vilka högskoleutbildningar som omfattas av rätten enligt första stycket.

Utbildning enligt 3 § första stycket 2 får omfatta högst 40 veckor och får anordnas om det finns ett behov på arbetsmarknaden av utbildad arbetskraft inom det område som utbildningen ger särskild behörighet för.

En person som har antagits till och fullgjort utbildning enligt 3 § första stycket 2, har rätt att vid samma lärosäte bli antagen till en av de högskoleutbildningar som utbildningen ger särskild behörighet för.

En högskola får meddela föreskrifter om vilka högskoleutbildningar som omfattas av rätten enligt första stycket.

Högskoleutbildning enligt 3 § första stycket 3 får vända sig till nybörjare och ges på grundnivå. Utbildningen får omfatta högst 30 högskolepoäng.

Tillträde till utbildning enligt 3 § första stycket 1 har endast den som bedöms kunna uppnå grundläggande behörighet enligt 7 kap. 5 och 6 §§ högskoleförordningen
(1993:100) inom ramen för utbildningen.

En högskola får meddela ytterligare föreskrifter om tillträdeskraven i första stycket.

För tillträde till utbildning enligt 3 § första stycket 2 gäller bestämmelserna om grundläggande behörighet i
7 kap. 5 och 6 §§ högskoleförordningen (1993:100).

Om utbildning enligt 3 § första stycket 2 denna förordning ska kombineras med utbildning enligt 3 § första stycket 1 räcker det för tillträde att sökanden uppfyller tillträdeskraven i 9 §.

En högskola får meddela föreskrifter om att vissa krav på särskild behörighet enligt 7 kap. 8 § högskoleförordningen ställs för att bli antagen till utbildning enligt 3 § första stycket 2 denna förordning.

För tillträde till utbildning enligt 3 § första stycket 3 gäller bestämmelserna om grundläggande behörighet i
7 kap. 5 och 6 §§ högskoleförordningen (1993:100).

Om utbildning enligt 3 § första stycket 3 denna förordning ska kombineras med utbildning enligt 3 § första stycket 1 räcker det för tillträde att sökanden uppfyller tillträdeskraven i 9 §.

Vid urval ska högskolan ta hänsyn till de sökandes meriter.

Urvalsgrunderna är

1. betyg,
2. resultat från högskoleprovet som avses i 7 kap. 20 § högskoleförordningen (1993:100), och
3. urvalsgrunder som avses i 7 kap. 23 § högskoleförordningen.

Högskolan får bestämma vilka urvalsgrunder enligt andra stycket som ska användas och vilken platsfördelning som ska göras.

Utbildning enligt 3 § första stycket 2 och 3 får samordnas med utbildning som motsvarar utbildning enligt 3 § första stycket 1 och som anordnas inom ramen för kommunal vuxenutbildning eller motsvarande.

I så fall gäller

1. vad som anges i 4 § första stycket andra meningen och andra stycket för den utbildning som anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen eller motsvarande,
2. vad som anges i 3 § andra stycket om den sammanlagda utbildningens omfattning, och
3. utöver vad som gäller för behörighet och urval till utbildningen inom kommunal vuxenutbildning eller motsvarande i annan författning eller hos utbildningsanordnaren, vad som anges om behörighet i 9-11 §§ och urval i 12 §.

Bestämmelser i 1 kap. 11, 11 a och 14 §§, 6 kap. 3,
13-18 och

20-24 §§ samt 7 kap. 33 § högskoleförordningen (1993:100) ska tillämpas på motsvarande sätt på utbildning som avses i denna förordning.

I de fall som avses i 13 § denna förordning gäller vad som anges i första stycket för den studerande i fråga om den utbildning som anordnas av högskolan.

Till Överklagandenämnden för högskolan får följande beslut av en högskola överklagas:

1. beslut om att en sökande inte uppfyller kraven på behörighet för att bli antagen till utbildning enligt denna förordning,
2. beslut om avslag på en studerandes begäran om att få kursbevis, och
3. beslut om att inte bevilja den som är antagen till utbildning enligt denna förordning anstånd med att påbörja eller att få fortsätta sina studier efter studieuppehåll.