5 kap. Tillstånd och anmälan

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd och villkor enligt strålskyddslagen (2018:396) och denna förordning.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska ta emot och pröva sådana ansökningar om transporttillstånd för radioaktivt avfall till eller genom Sverige som överlämnats av en behörig myndighet i ett annat land inom Europeiska atomenergigemenskapen enligt rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Strålsäkerhetsmyndigheten ska följa de tidsfrister som anges i artiklarna 8 och 9 i direktivet. Om myndigheten inte har svarat inom den tid som anges i artikel 9.1, ska myndigheten anses ha lämnat sitt medgivande till transporten.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att tillståndsplikt för verksamhet med joniserande strålning ska ersättas med anmälningsplikt enligt 6 kap. 6 § strålskyddslagen (2018:396).

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet att anmäla 1. förvärv, innehav, överlåtelse, upplåtelse, saluförande eller införsel till Sverige av tekniska anordningar som kan alstra joniserande strålning, och 2. hantering av komponenter som har väsentlig betydelse från strålskyddssynpunkt och är tillverkade för att ingå i tekniska anordningar som kan alstra joniserande strålning. Innan Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar föreskrifter om skyldighet att anmäla införsel enligt första stycket 1, ska myndigheten ge Tullverket tillfälle att yttra sig.

Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta att en verksamhet med joniserande strålning som är undantagen från tillstånds- eller anmälningsplikt enligt denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen inte får bedrivas utan tillstånd eller anmälan. Det gäller dock bara om det behövs från strålskyddssynpunkt.

En ansökan om tillstånd till verksamhet med joniserande strålning ska innehålla 1. en beskrivning av a) verksamheten och de strålkällor som ingår samt syftet med att använda strålkällorna, b) vilka arbetsmoment och händelser som vid normal användning kan medföra att människor eller miljön utsätts för strålning, c) verksamhetens tillgång till en strålskyddsexpertfunktion, med tillhörande dokumentation, och d) hur arbetstagare är kategoriindelade och hur det säkerställs att de har tillräcklig kompetens innan de påbörjar arbete med strålkällor, 2. en organisationsplan, 3. en beskrivning av verksamhetslokalerna som gör det möjligt att bedöma hur exponering för joniserande strålning kan begränsas och mätas, 4. en redogörelse för vilken person eller funktion som ansvarar för att strålskyddsrelaterade uppgifter utförs när det gäller a) organisation och ledningssystem, b) kompetens, c) skyddet av arbetstagare och allmänheten, d) lokaler och strålskyddsutrustning, e) strålkällor, och f) radioaktivt avfall, och 5. en redogörelse för hur strålkällor ska tas om hand när verksamheten upphör. Förordning (2024:1010).

Strålsäkerhetsmyndigheten ska förena ett tillstånd till en verksamhet med joniserande strålning, som innefattar en sluten strålkälla med hög aktivitet enligt artikel 4.41 och bilaga III i rådets direktiv 2013/59/Euratom, med villkor om 1. ansvar och organisation när det gäller strålskydd och säkerhet, 2. personalens kompetens, 3. prestanda för strålkällan, för strålkällans behållare och för tillhörande utrustning, 4. förfaranden i händelse av en radiologisk nödsituation, 5. de arbetsrutiner som ska följas, 6. underhåll av utrustning, strålkällor och behållare, och 7. hantering av uttjänta strålkällor. Förordning (2024:1010).

Den som kommer i besittning av något som kan antas vara en herrelös strålkälla ska omgående anmäla detta till Strålsäkerhetsmyndigheten. Om strålkällan, genom smältning eller någon annan metallurgisk process vid en anläggning för metallåtervinning, har eller kan misstänkas ha kontaminerat något annat material, ska anmälan innehålla uppgifter om detta. Förordning (2024:1010).

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om tillstånds- eller anmälningsplikt för verksamheter som på grund av att de bedrivs i en omgivning med joniserande strålning kan innebära en risk för skador på människors hälsa eller miljön.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt upplåter ett kosmetiskt solarium till solare ska ha anmält sin verksamhet till kommunen.

Det krävs tillstånd för att 1. föra in starka laserpekare till Sverige, eller 2. tillverka, förvärva, inneha, använda, överlåta eller upplåta starka laserpekare. Tillståndsplikten för starka laserpekare gäller inte 1. medicintekniska produkter och andra produkter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, eller 2. medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro- diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU. Förordning (2022:403).

Ett tillstånd enligt 9 § får endast gälla laserpekare som är utformade, klassificerade och märkta i enlighet med svensk standard SS EN 60825-1, utgåva 4, 2007 eller på annat sätt har en likvärdig säkerhet. Utrustning som levereras till en myndighet inom totalförsvaret för att användas i krig eller under krigsliknande förhållanden behöver dock inte följa den angivna standardens avsnitt 4.4 och 4.6-4.8.

Ett tillstånd enligt 9 § för att föra in en laserpekare till Sverige, eller för att tillverka, förvärva, inneha eller använda en laserpekare, får endast ges till den som behöver laserpekaren för ett godtagbart ändamål och endast om det skäligen kan antas att laserpekaren inte kommer att missbrukas.

Ett tillstånd enligt 9 § för att inom ramen för yrkesmässigt bedriven handel med laserpekare föra in laserpekare till Sverige, eller tillverka, förvärva, inneha, använda, överlåta eller upplåta laserpekare, får endast ges om den som bedriver verksamheten och den som har ett bestämmande inflytande över verksamheten är lämpliga att driva den med hänsyn till kunskap, laglydnad och övriga omständigheter.

Ett tillstånd att överlåta eller upplåta starka laserpekare ska förenas med villkor att sådana laserpekare endast får överlåtas eller upplåtas till den som har tillstånd enligt 9 § för sitt förvärv eller sin användning.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att det krävs ett tillstånd eller en anmälan för att hantera andra tekniska anordningar än starka laserpekare som kan alstra icke-joniserande strålning. Föreskrifterna får endast avse tillstånds- eller anmälningsplikt som behövs från strålskyddssynpunkt.

Tillståndsplikten enligt 6 kap. 1 § strålskyddslagen (2018:396) gäller inte för att utan medicinskt syfte avbilda en människa med en metod som medför exponering för joniserande strålning, om 1. avbildningen sker i en verksamhet som har tillstånd för medicinsk exponering, och 2. exponeringen sker med stöd av 28 kap. rättegångsbalken, lagen (2005:225) om rättsintyg med anledning av brott, utlänningslagen (2005:716) eller tullbefogenhetslagen (2024:710). Förordning (2024:777).

Innan Strålsäkerhetsmyndigheten avgör ett ärende om tillstånd för en verksamhet med joniserande strålning där en människa avbildas utan medicinskt syfte, ska myndigheten ge berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.

För att en internationell överenskommelse om slutförvaring som avses i 6 kap. 11 § 1 strålskyddslagen (2018:396) ska kunna godtas vid en tillståndsprövning krävs det att det land där slutförvaring ska ske 1. är medlem i Internationella atomenergiorganet och följer dess tillämpliga säkerhetsstandarder, 2. har undertecknat, ratificerat och följer a) konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (SÖ 1999:60), b) konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (SÖ 1992:81), och c) konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka (SÖ 1987:3), 3. har undertecknat, ratificerat och följer a) Wienkonventionen om civilrättsligt ansvar för atomskada av den 21 maj 1963, b) Wienkonventionens ändringsprotokoll av den 29 september 1997, c) konventionen om supplerande ersättning för atomskada av den 12 september 1997, eller d) Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område av den 29 juli 1960 (SÖ 1968:17) i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 och ändringsprotokollet av den 16 november 1982, och 4. följer a) Chicagokonventionen av den 7 december 1944 och dess tillägg, b) Solaskonventionen av den 1 november 1974 och dess tillägg, och c) andra internationella instrument avseende säkerhet vid transport av farligt gods.

En internationell överenskommelse om slutförvaring som avses i 6 kap. 11 § 1 strålskyddslagen (2018:396) får godtas vid en tillståndsprövning endast om överenskommelsen kan anses lämplig med hänsyn till politiska, ekonomiska, sociala, etiska och vetenskapliga faktorer samt allmän säkerhet.

Innan en fråga om tillstånd till slutförvaring i ett land utanför Europeiska atomenergigemenskapen enligt 6 kap. 2 § strålskyddslagen (2018:396) avgörs, ska Strålsäkerhetsmyndigheten vidta rimliga åtgärder för att försäkra sig om att 1. det land där slutförvaring ska ske har ingått ett avtal med Europeiska atomenergigemenskapen som omfattar kärnavfall, annat kärnämne som inte är avsett att användas på nytt och annat radioaktivt avfall, 2. det land där slutförvaring ska ske har ett program för hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall med mål om en hög säkerhetsnivå som är likvärdiga med de mål som uppställs i rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i den ursprungliga lydelsen, och 3. den anläggning där slutförvaring ska ske a) omfattas av ett tillstånd att ta emot det radioaktiva avfall som är avsett att slutförvaras, b) är i drift innan transporten av det radioaktiva avfallet från Sverige är beräknad att påbörjas, och c) sköts i enlighet med kraven i det program som avses i 2.

En ansökan om ett sådant tillstånd till slutförvaring utomlands som avses i 6 kap. 2 § 1 strålskyddslagen (2018:396) ska innehålla 1. uppgifter om hur det radioaktiva avfallet slutligt ska tas om hand, och 2. en skriftlig försäkran från det andra landet om att förutsättningarna i 17 § är uppfyllda och, om ansökan avser slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen, att förutsättningarna i 19 § är uppfyllda.

Om ett ärende om tillstånd för slutförvaring enligt 6 kap. 2 § strålskyddslagen (2018:396) har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, ska Strålsäkerhetsmyndigheten med eget yttrande lämna över ärendet till regeringens prövning.

Tillståndsplikten enligt 6 kap. 1 § strålskyddslagen (2018:396) och 9 § gäller inte en främmande stats militära styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att 6 kap. miljöbalken ska tillämpas i fråga om sådana ärenden om tillstånd som avses i strålskyddslagen (2018:396).

Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om att 6 kap. miljöbalken ska tillämpas i fråga om ärenden om tillstånd som avses i 6 kap. 1 och 2 §§ strålskyddslagen (2018:396) eller ärenden om villkor enligt 6 kap. 22 § strålskyddslagen.

Om en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram enligt föreskrifter som avses i 23 § eller enligt beslut som avses i 24 §, ska Strålsäkerhetsmyndigheten kungöra beskrivningen i ortstidning eller på annat sätt bereda den som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig. Kungörelsen ska även ske på en lämplig webbplats. I kungörelsen ska det anges att skriftliga anmärkningar mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten inom en viss angiven tid. Om ärendet avser villkor för en kärnteknisk verksamhet ska kungörelsen även omfatta den miljökonsekvensbeskrivning som har upprättats enligt förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet.

Om en tillståndsplikt som avses i 9 eller 14 § gäller utövandet av en tjänst enligt definitionen i 4 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden, ska Strålsäkerhetsmyndigheten besluta i tillståndsärendet inom fyra veckor efter det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten. Tiden får förlängas om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet. En förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet och inte avse mer än två veckor utöver de ursprungliga fyra veckorna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut. Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen om tjänster på den inre marknaden.

Om ett tillstånd till slutförvaring utanför Europeiska atomenergigemenskapen har getts enligt 6 kap. 2 § 1 strålskyddslagen (2018:396), ska Strålsäkerhetsmyndigheten underrätta Europeiska kommissionen om innehållet i den internationella överenskommelse som avses i 6 kap. 11 § 1 strålskyddslagen. Underrättelsen ska ske innan transporten av det radioaktiva avfallet från Sverige påbörjas.

Om den som bedriver en verksamhet som har tillstånd eller är anmäld enligt strålskyddslagen (2018:396), denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen försätts i konkurs, ska konkursförvaltaren snarast och senast två månader efter konkursbeslutet anmäla konkursen till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om den som bedriver en verksamhet som har tillstånd eller är anmäld enligt strålskyddslagen (2018:396), denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen avlider, ska den som har dödsboet i sin vård snarast men senast tre månader efter dödsfallet anmäla dödsfallet till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om vad en ansökan om tillstånd enligt strålskyddslagen (2018:396) ska innehålla. Förordning (2024:1010).