4 kap. Andra bestämmelser om skydd mot strålning

Strålsäkerhetsmyndigheten är behörig myndighet och ska utföra de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt

- rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom,
90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och
2003/122/Euratom, i den ursprungliga lydelsen, och

- Internationella atomenergiorganets uppförandekod (Code of Conduct on the Safety and Security of Radioactive Sources, IAEA/CODEOC/2004). Förordning (2024:1010).

Strålsäkerhetsmyndigheten ska till ledningen vid anläggningar, där det är sannolikt att en herrelös strålkälla påträffas eller att det förekommer metallprodukter som har kontaminerats med radioaktiva ämnen, vid behov ge råd och information när det gäller

1. risken för kontakt med en strålkälla,

2. utbildning till anställda om

a) joniserande strålning, och

b) hur strålkällor kan upptäckas och åtgärder vid upptäckt, och

3. system för att upptäcka herrelösa strålkällor och kontamination med radioaktiva ämnen. Förordning (2024:1010).

Strålsäkerhetsmyndigheten ska kartlägga de verksamheter som hanterar naturligt förekommande radioaktivt material och som medför exponering av arbetstagare eller enskilda personer ur allmänheten och som inte kan förbises från strålskyddssynpunkt.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska vart femte år undersöka hur de uppskattade patientdoserna från medicinsk exponering i diagnostiskt och interventionellt radiologiskt syfte har fördelats mellan olika patientgrupper.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska vart femte år utvärdera verksamheter med joniserande strålning som har tillstånd och som medför exponering av enskilda personer i allmänheten och uppskatta doser som sådana personer utsätts för.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att det finns ett nationellt miljöövervakningsprogram för joniserande strålning och hålla det aktuellt.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska

1. vidta åtgärder för att identifiera och utvärdera en omgivning med joniserande strålning enligt artikel 100 i rådets direktiv 2013/59/Euratom, och

2. fastställa strategier för omgivningar med joniserande strålning som inte avser föroreningsskador och andra miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken orsakade av radioaktiva ämnen eller kan härledas till en radiologisk nödsituation och föreslå ansvarsfördelning för genomförandet av sådana strategier enligt artiklarna 101 och 102 i rådets direktiv 2013/59/Euratom.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska se till att det finns en nationell handlingsplan för hantering av de långsiktiga riskerna med radon på arbetsplatser, i lokaler som allmänheten har tillträde till och i bostäder. Handlingsplanen ska tas fram i samarbete med berörda myndigheter och hållas aktuell.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska samordna statliga myndigheters arbete med radon. Samordningen ska ske med utgångspunkt i den nationella handlingsplanen för radon.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. berättigande av sådana verksamheter, metoder och åtgärder som medför att människor eller miljön exponeras för joniserande strålning,
2. funktionskrav för tekniska anordningar som kan alstra joniserande strålning eller innehåller ett radioaktivt ämne,
3. krav på särskild kompetens för utförande av vissa arbetsuppgifter inom verksamhet med joniserande strålning,
4. skydd för arbetstagare mot risk för skador från joniserande strålning,
5. förbud och andra försiktighetsmått till skydd för människors hälsa mot risk för skador från joniserande strålning, och
6. övervakning, utsläpp av radioaktiva ämnen, radioaktivt avfall, avveckling av verksamheter med joniserande strålning och andra försiktighetsmått till skydd för miljön mot risk för skadlig verkan av joniserande strålning.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om hur tekniska anordningar som kan alstra icke-joniserande strålning ska hanteras och andra försiktighetsmått i samband med hanteringen.

/Träder i kraft I:2026-08-01/
Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. mät- och skyddsutrustningar,

2. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 3 kap.
10 a § och 7 kap. 1 a § strålskyddslagen (2018:396), och

3. vilka krav ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 2.

Innan föreskrifter meddelas med stöd av första stycket 3 ska Strålsäkerhetsmyndigheten ge Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll tillfälle att yttra sig. Förordning (2026:1336).

/Rubriken träder i kraft I:2026-08-01/

/Träder i kraft I:2026-08-01/
Om det i föreskrifter som har meddelats med stöd av
4 kap. 11 § 2 krävs att en persondosimetritjänst används, ska tjänsten vara godkänd av Strålsäkerhetsmyndigheten.

Ett godkännande får förenas med de villkor som behövs från strålskyddssynpunkt, och det ska tidsbegränsas.

Ett godkännande får återkallas om det inte längre finns förutsättningar för godkännandet. Förordning (2026:1336).

/Träder i kraft I:2026-08-01/
Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. vad en ansökan om godkännande av en persondosimetritjänst ska innehålla,
2. vilka krav en persondosimetritjänst ska uppfylla för att bli godkänd, och
3. skyldigheter för en persondosimetritjänst att rapportera och lämna information till myndigheten. Förordning (2026:1336).