3 kap. Verkställighet i Sverige av en utländsk dom på frihetsberövande påföljd

För att en utländsk dom på frihetsberövande påföljd ska få verkställas i Sverige krävs att 1. den dömde a) befinner sig i den andra staten eller i Sverige, b) är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, och c) har samtyckt till att verkställigheten överförs, 2. den dömdes sociala återanpassning underlättas av att verkställigheten överförs, och 3. den andra staten har medgett att verkställigheten överförs.

Den dömdes samtycke enligt 1 § 1 c krävs inte om den dömde 1. har flytt till Sverige för att undandra sig verkställighet av påföljden, 2. har återvänt till Sverige med vetskap om påföljden eller det straffrättsliga förfarandet mot honom eller henne, eller 3. efter att påföljden verkställts kan komma att avvisas eller utvisas från den andra staten till följd av a) ett beslut i domen eller ett beslut som fattats med anledning av domen, eller b) ett annat beslut. Första stycket gäller endast om den andra staten enligt en internationell överenskommelse som gäller mellan den staten och Sverige åtagit sig att verkställa en svensk dom på frihetsberövande påföljd i motsvarande fall.

Om en annan stat begär en utländsk dom på frihetsberövande påföljd verkställd i Sverige enligt den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) och den staten har tillrätt den konventionen, krävs för att påföljden ska få verkställas här att den dömde befinner sig i den andra staten eller i Sverige och att 1. den dömde är bosatt i Sverige, 2. den dömdes sociala återanpassning underlättas av att verkställigheten överförs, eller 3. påföljden kan verkställas i samband med verkställighet av en svensk dom på frihetsberövande påföljd.

Om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får en utländsk dom på frihetsberövande påföljd inte verkställas i Sverige om 1. mindre än sex månader av frihetsberövandet återstod att avtjäna vid tidpunkten då framställningen om verkställighet togs emot, 2. den gärning som påföljden avser inte motsvarar brott enligt svensk lag, 3. det för samma gärning som påföljden avser har meddelats en dom i Sverige, 4. det för samma gärning som påföljden avser har meddelats en dom av någon annan domstol än svensk domstol, domen har fått laga kraft och hinder mot lagföring för gärningen till följd av domen skulle ha funnits enligt 2 kap. 9 § brottsbalken, 5. det inte finns hinder mot lagföring för gärningen enligt 2 kap. 9 § brottsbalken, och a) den gärning som påföljden avser omfattas av i Sverige pågående förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller b) det har meddelats beslut om att åtal för gärningen inte ska väckas eller fullföljas, 6. den dömde vid tidpunkten för gärningen inte fyllt femton år, 7. verkställighet i Sverige inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet, 8. påföljden omfattar en åtgärd som innebär rättspsykiatrisk vård eller hälso- och sjukvård eller någon annan frihetsberövande åtgärd som inte kan verkställas i Sverige, 9. den andra staten inte har lämnat Sverige tillstånd till att åtala, döma eller på annat sätt beröva den dömde friheten för en annan gärning än den som avses i domen och som begicks innan framställningen lämnades, 10. ett bifall till framställningen skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för Sveriges säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen, eller 11. gärningen som påföljden avser utgör ett politiskt eller militärt brott.

Om det med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får en utländsk dom på frihetsberövande påföljd verkställas i Sverige trots att det finns hinder enligt 4 §.

En framställning om att en utländsk dom på frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige enligt denna lag får göras av en behörig myndighet i den andra staten. Framställningen ska innehålla - domen och den lag som domen grundar sig på, - intyg om att domen är verkställbar, - uppgift om den dömdes inställning till att verkställigheten överförs, och - de övriga uppgifter eller handlingar som är av betydelse för om verkställigheten ska överföras till Sverige och den fortsatta verkställigheten här. Om det i den andra staten beslutats att den dömde ska avvisas eller utvisas efter att påföljden verkställts, ska framställningen även innehålla det beslutet.

En framställning enligt 6 § ska vara skriftlig och lämnas genom post, bud eller telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. Om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige ska framställningen och bifogade handlingar vara skrivna på svenska, danska, norska eller engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Framställningen ska ges in till Regeringskansliet som lämnar den vidare till Kriminalvården, om inte framställningen ska prövas av regeringen enligt 7 kap. 4 §. Om det har avtalats i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige får framställningen ges in direkt till Kriminalvården.

Om en framställning enligt 6 § till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för prövning av frågan om verkställighet, ska Kriminalvården ge den behöriga myndigheten i den andra staten möjlighet att inom en viss tid komma in med en komplettering. Om bristerna kvarstår efter den tid som angetts, får Kriminalvården avslå framställningen.

Kriminalvården prövar om en utländsk dom på frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige enligt denna lag, om inte något annat följer av 6 kap. 1 § eller 7 kap. 4 §. Om den utländska domen avser flera brott och det enligt 4 § finns hinder mot verkställighet för något eller några av brotten, får domen verkställas i Sverige i fråga om resterande brott. Det gäller endast om det framgår av domen eller på annat sätt vilken del av påföljden som avser den resterande brottsligheten.

Ett beslut enligt 9 § om att en utländsk dom på frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige ska innehålla uppgift om 1. vilken påföljd som ska verkställas i Sverige och dess längd samt, i förekommande fall, att anpassning har skett med stöd av 11 § första stycket 1, eller 2. ifall domen enligt 11 § första stycket 2 ska överlämnas för att en ny påföljd ska bestämmas.

/Upphör att gälla U:2026-04-15/ Om den frihetsberövande påföljden i den utländska domen behöver anpassas för att kunna verkställas i Sverige, ska Kriminalvården 1. besluta i fråga om påföljdens art eller längd, eller 2. överlämna åt Åklagarmyndigheten att ansöka hos rätten om att en ny påföljd ska bestämmas. En frihetsberövande påföljd får, med hänsyn till dess art, endast anpassas till fängelse eller överlämnande till rättspsykiatrisk vård. En frihetsberövande påföljd som har anpassats får inte bli strängare än den ursprungliga frihetsberövande påföljden.

Beslut om anpassning av påföljdens art enligt 11 § första stycket 1 får meddelas endast om anpassningen är av enklare slag. Beslut om anpassning av påföljdens längd enligt 11 § första stycket 1 får meddelas endast om påföljden är begränsad i tiden, ska verkställas i Sverige som fängelse och dess längd överstiger arton år. I sådana fall ska påföljdens längd bestämmas till arton år.

I fall som avses i 11 § första stycket 2 ska rätten bestämma en ny påföljd som så nära som möjligt motsvarar påföljden i den utländska domen, avseende såväl dess art som dess längd. Rätten får bestämma ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet eller brotten. Vid bestämmandet av en ny påföljd ska rätten inte pröva om den dömde har begått den aktuella gärningen. För rättens handläggning tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i brottmål, om inte något annat följer av denna lag. Rätten avgör saken genom dom.

En dömd person som befinner sig i Sverige får på begäran av en behörig myndighet i den andra staten häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på annat sätt undandrar sig verkställighet i Sverige enligt denna lag. Häktning får även ske om det är fråga om en utländsk utevarodom som har begärts eller kommer att begäras verkställd i Sverige enligt brottmålsdomskonventionen och det finns risk för att den dömde genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning. Den som inte har fyllt femton år får inte häktas. Den som inte har fyllt arton år får häktas endast om det finns synnerliga skäl. Om det finns skäl att häkta någon enligt första stycket får han eller hon anhållas i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan. Om det är tillräckligt att den dömde meddelas reseförbud eller föreläggs anmälningsskyldighet, ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande eller häktning. I fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning ersätta häktning.

När den dömde har gripits, anhållits, häktats, meddelats reseförbud eller föreskrivits anmälningsskyldighet tillämpas de regler som gäller vid motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. Det som sägs om offentlig försvarare i rättegångsbalken ska tillämpas i fråga om offentligt biträde. Det som sägs i rättegångsbalken om tid för väckande av åtal ska inte tillämpas.

Beslut om tvångsmedel enligt 14 § får meddelas såväl före som efter det att en framställning enligt 6 § har lämnats eller efter Kriminalvårdens beslut enligt 9 §. Beslut om tvångsmedel enligt 14 § gäller till dess att den utländska påföljden har börjat verkställas i Sverige, om inte beslutet upphävs dessförinnan.

Åklagare eller rätten ska häva ett beslut om tvångsmedel enligt 14 § 1. om inte en framställning enligt 6 § lämnas inom 40 dagar, eller den kortare tid som har avtalats i en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten, från det att den dömde anhölls, häktades eller någon annan åtgärd enligt 14 § beslutades, eller 2. om ett fortsatt frihetsberövande skulle vara oskäligt med hänsyn till den tid som frihetsberövandet pågått och den påföljd som dömts ut.

Vid bestämmande av en ny påföljd enligt 13 § får 24 och 25 kap. rättegångsbalken tillämpas. Den som inte har fyllt femton år får inte häktas. Den som inte har fyllt arton år får häktas endast om det finns synnerliga skäl.

Kriminalvården ska ansvara för transport av den dömde i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611): - 4 kap. 4 § om kroppsvisitation, - 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och - 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten.

/Upphör att gälla U:2026-04-15/ Verkställighet i Sverige ska ske i enlighet med vad som gäller enligt svenska regler vid verkställighet av fängelse eller överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Verkställighet får ske även om påföljden är strängare än vad som enligt svensk lag hade kunnat följa på brottet eller brotten.

Ett beslut om att en utländsk dom på frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige ska upphävas om 1. den andra staten har återkallat framställningen om verkställighet och verkställigheten ännu inte har påbörjats i Sverige, 2. den andra staten har meddelat a) den dömde nåd eller amnesti, eller b) ett annat beslut som enligt lagen i den staten medför att påföljden inte längre får verkställas, eller 3. en ny påföljd inte har kunnat bestämmas enligt 13 §. Beslut om upphävande av verkställighet enligt första stycket 1 och 2 meddelas av Kriminalvården. I fall som avses i första stycket 3 beslutar rätten om upphävande. Om beslutet om verkställighet har upphävts enligt första stycket 2, ska en påbörjad verkställighet upphöra. Första stycket 2 och andra stycket tillämpas även när en ny påföljd har bestämts genom dom i mål enligt 6 kap. 4 §.

En dömd person som överförts till Sverige enligt denna lag får inte här åtalas, dömas eller berövas sin frihet för något annat brott som begicks före överförandet än det brott för vilket personen överförts. Första stycket gäller inte om 1. den dömde har samtyckt till att verkställigheten överförs till Sverige, 2. den dömde efter det att han eller hon blivit frigiven a) har haft möjlighet att lämna Sverige, men inte gjort det inom en sammanhängande tid av 45 dagar eller den kortare tid som har avtalats i en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten, eller b) har återvänt hit efter att först ha lämnat Sverige, eller 3. den andra staten har lämnat sitt tillstånd till åtgärden. Trots första stycket får åtgärder vidtas för att verkställa beslut om den dömdes avvisning eller utvisning eller för att avbryta preskription enligt 35 kap. 2 § brottsbalken.