12 kap. Om inlagsfä, eller nedsatt och förtrott gods

Lägger man in hos annan i förvar guld, silver, penningar, eller annat löst gods; lägge in med vittnen, eller tage brev där å.

Inlagsfä, och förtrott gods, bör man vårda som sitt eget. Missfares, eller förkommer det, av hans vangömmo, eller vållande; gälde fullt åter.

Sker det av våda; vare saklös.

Sätter man under annans förvar tillslutna eller förseglade kistor, skåp eller packor, och vet ej den, som anammade, vad där i är; eller är det honom ej, stycke från stycke, till vikt, mått eller antal, i händer givet; påstår sedan den, som inlade, mera under förvar givet vara, än han åter fick;

; vare den, som emottog, fri, där han allt obrutet och oskatt utgiver, som han det anammade. Finnes det vara brutet, och saknar ägaren något;
fulltyge då med vittnen, (eller ed sin,) huru mycket han inlagt haver.

Gitter han det; svare den godset under sin vård hade, för all skada, eller vise med goda skäl (eller svärje,) att det av hans vangömmo och vållande ej skett är, eller att han ej därav, kunskap och nytta haft.
(Varder han övertyga, att han med vilja det försnillat; stånde tjuvs rätt).

har upphävts genom lag (1986:798).

Hava flere satt gods under annans vård, där i de alle del äga; det må ej å enderas begäran givas åter, utan han allas fullmakt där å visar.

Giver den godset i vård hade det annorlunda ut; svare han vardera för dess del, och söke sin man.

Nu vill ej den, som godset emottog, hava det längre i förvar; säge då honom till, som insatte, att han må hämta det åter, och tage bevis där å. Tager ägaren det ej åter; stånde själv all fara.

Dör den, som inlagsfä om händer hade; då böra hans arvingar där svara före, och giva fullt åter.

Haver man å nedsatt gods nödig kostnad gjort, eller betalt hyra för det rum, där i godset förvaras; då bör ägaren det gälda, förr än godset återgives.

har upphävts genom förordning (1858:85 s.1).

har upphävts genom förordning (1858:85 s.1).

Dömes gods under tredje mans förvar, det bör vårdas, som annat inlagsfä, och ej givas ut, förr än domaren eller befallningshavanden det tillåter.

har upphävts genom förordning (1858:85 s.1).