Förordning (1942:929) om vården av vissa kyrkliga inventarier

I kyrka, gravkor eller eljest i kyrkas hus eller förvaringsrum befintliga inventarier, såsom skrudar, rökelsekar, klenoder och kärl, brev, skrifter och böcker, altartavlor, bilder, kors och krucifix, dopfuntar, andra målningar och konstarbeten, avlatsskrin, fattigbössor, ljuskronor och ljusstakar, gravstenar och andra minnesvårdar, epitafier, vapensköldar, banér, sorgfanor, vapen, rustningar, votivskepp och kyrkklockor, vilka tjäna att bevara minnet av äldre tiders bruk och konstfärdighet och icke tillhöra enskild person eller släkt, må icke utan regeringens tillstånd överlåtas till annan.

Vad i denna kungörelse sägs om inventarier i kyrkas hus skall ock gälla föremål som uppställts å kyrkogård. Förordning (1976:501).

I varje församling skall finnas förteckning över sådana föremål som avses i 1 §. Vid kyrkoherdeombyte och visitation bör noggrant undersökas, att allt finnes i enlighet med inventarieförteckningen. Ej må något föremål avföras ur förteckningen utan att riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samtyckt därtill. Om så finnes lämpligt, må inventarieförteckning som nu sagts ingå i annan inventarieförteckning, därest tydligt utmärkes vad som anses vara föremål som avses i 1 §.

Kyrkoherden och kyrkvärdar skola tillse, att egendomen väl vårdas.

Beträffande skyldigheten att vårda kyrkans lösa egendom i domkyrkoförsamlingar stadgas i kyrkolagen.

Även föremål, som icke längre användes, skall förvaras på lämpligt sätt.
Förordning (1976:501).

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer äger efter tillsägelse till kyrkoherden låta verkställa besiktning av föremål som avses i 1 §. Finnes anledning till anmärkning, skall myndigheten göra anmälan därom hos biskopen. Förordning (1976:501).

Föremål som avses i 1 § må ej utan samtycke av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer repareras eller förändras eller flyttas från byggnad eller kyrkogård till vilken det av gammalt hör. Vad nu sagts skall dock icke gälla vanlig reparationsåtgärd av obetydlig beskaffenhet.

Finnes föremål som avses i 1 § vara utsatt för överhängande fara att skadas, äger riksantikvarieämbetet och statens historiska museer efter samråd med biskopen omhändertaga detsamma för vård på annan plats tills vidare eller vidtaga annan särskild åtgärd som finnes erforderlig till föremålets skydd. Angående överlämnande av arkivhandlingar till landsarkiven och med dem jämförliga arkivdepåer är särskilt stadgat.
Förordning (1976:501).

har upphävts genom kungörelse (1967:338).