5 kap. Verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter klander m.m.
Ur Jordabalk (1970:994)
Sammanfattning
Den som avträder fast egendom efter klander skall utge ersättning för avkastning som egendomen frambringat samt för arrendeavgift, hyra och annan inkomst som belöper på tid efter det att han fick kännedom om att annan ägde bättre rätt till egendomen eller stämning delgavs honom (1 §).
Den som avträder egendomen skall ersätta värdeminskningen om egendomen skadats eller på annat sätt minskats i värde till följd av åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till denne, om det med hänsyn till beskaffenheten av hans förfarande och omständigheterna i övrigt ej kan anses obilligt (2 §).
Den som vinner egendomen är skyldig att ersätta den som avträder egendomen nödvändig kostnad som denne haft utöver vad som fordrats för egendomens underhåll under den tid han innehaft denna (3 §).
Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt 1–3 §§ skall väcka talan inom två år från det egendomen avträdes (4 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
När ska den som lämnar ifrån sig en fastighet betala för den avkastning som egendomen gett?
Den som avträder fast egendom efter klander ska utge ersättning för avkastning som egendomen frambringat under tid efter det att denne fick kännedom om att annan ägde bättre rätt till egendomen eller stämning delgavs denne. Ersättning ska också utges för arrendeavgift, hyra och annan inkomst av egendomen som belöper på nämnda tid. Den som avträder får tillgodoräkna sig skälig ersättning för de kostnader denne haft för att erhålla avkastningen och inkomsten samt för att under angivna tid underhålla egendomen. Om avkastningen eller inkomsten på grund av den avträdandes försumlighet understigit vad som skäligen kunnat erhållas ska denne ersätta skillnaden (1 §).
Vem ansvarar för att ersätta en värdeminskning på fastigheten?
Om egendomen skadats eller på annat sätt minskats i värde till följd av åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till den som avträder egendomen ska denne ersätta värdeminskningen. Detta gäller om och i den mån det med hänsyn till beskaffenheten av dennes förfarande och omständigheterna i övrigt ej kan anses obilligt (2 §).
Inom vilken tid måste ett anspråk på ersättning framställas?
Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt 1–3 §§ ska väcka talan inom två år från det egendomen avträdes. Om tiden inte iakttas är rätten till talan förlorad. Om den ena parten väckt talan i rätt tid har den andra parten rätt till kvittning fastän dennes rätt till talan är förlorad (4 §).
Lagtext
1 §
Avträder någon fast egendom efter klander, skall han dessutom utge ersättning för avkastning, som egendomen frambringat under tid efter det att han fick kännedom om att annan ägde bättre rätt till egendomen eller stämning delgavs honom. Ersättning skall också utges för arrendeavgift, hyra och annan inkomst av egendomen, som belöper på nämnda tid. Han får dock tillgodoräkna sig skälig ersättning för de kostnader han haft för att erhålla avkastningen och inkomsten samt för att under angivna tid underhålla egendomen. Om avkastningen eller inkomsten på grund av den avträdandes försumlighet understigit vad som skäligen kunnat erhållas, skall han ersätta skillnaden.
2 §
Har egendomen skadats eller på annat sätt minskats i värde till följd av åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till den som avträder egendomen, skall denne ersätta värdeminskningen, om och i den mån det med hänsyn till beskaffenheten av hans förfarande och omständigheterna i övrigt ej kan anses obilligt.
3 §
Den som vinner egendomen är skyldig att ersätta den som avträder egendomen nödvändig kostnad som denne haft utöver vad som fordrats för egendomens underhåll under den tid han innehaft denna. Även nyttig kostnad skall ersättas, om den ej gjorts under tid som anges i 1 §. Ersättning för nyttig kostnad utgår dock med högst det belopp varmed egendomens värde höjts genom den åtgärd som kostnaden avser.
4 §
Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt 1-3 §§ skall väcka talan inom två år från det egendomen avträdes. Iakttages ej tiden, är rätten till talan förlorad. Om den ena parten väckt talan i rätt tid, har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är förlorad.
5 §
Har den som avträder egendomen haft annan än nödvändig kostnad för denna och kan vad som sålunda påkostats skiljas från egendomen, får han föra bort det, om icke den vinnande vill lösa det enligt vad som sägs nedan. Vill den som avträder egendomen begagna sin rätt enligt första stycket, skall han inom en månad från den dag då egendomen avträddes eller, om han före utgången av denna tid väckt talan om ersättning enligt 3 §, från den dag då dom, varigenom hans talan helt eller delvis lämnats utan bifall, vann laga kraft, erbjuda den som vunnit egendomen att lösa vad han önskar föra bort. Vill den vinnande begagna sig av erbjudandet, skall han inom en månad från erbjudandet underrätta den som avträder egendomen därom samt dessutom, om samtidigt med erbjudandet krävts säkerhet för lösesumman, ställa betryggande säkerhet för den. Försummar den vinnande något av vad som sålunda föreskrives, är hans rätt att lösa förlorad.
6 §
Det som ej förts bort inom tre månader efter det att erbjudandet om inlösen avvisades eller tiden för dess antagande utgick, tillfaller den vinnande utan ersättning. Den som avträder egendomen får ej utan den vinnandes samtycke föra bort något från egendomen, innan han ställt betryggande säkerhet för vad han enligt 1 eller 2 § kan vara skyldig att utge eller, om ersättningen blivit bestämd till beloppet, han betalat detta. Om den som avträder egedomen fört bort något från denna, skall han återställa egendomen i dess tidigare skick.
7 §
Bestämmelserna i 1-6 §§ äger motsvarande tillämpning när fast egendom överlåtits till flera och tvist om företrädet uppstår mellan dem.