14 kap. Servitut
Ur Jordabalk (1970:994)
Sammanfattning
Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i fastighet upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet att nyttja eller på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten för ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten (1 §).
Servitut upplåtes skriftligen av den tjänande fastighetens ägare och i upplåtelsehandlingen skall den härskande och den tjänande fastigheten samt ändamålet med upplåtelsen anges (5 §).
Ägaren av den härskande fastigheten skall vid servitutets utövning förfara så, att den tjänande fastigheten icke betungas mer än nödvändigt (6 §).
Upphör servitutet, är den härskande fastighetens ägare skyldig att föra bort en anläggning som är avsedd för servitutet inom ett år därefter (13 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Vilka krav finns för att ett avtal om servitut ska vara giltigt?
Servitut upplåtes skriftligen av den tjänande fastighetens ägare. I upplåtelsehandlingen ska den härskande och den tjänande fastigheten anges. Ändamålet med upplåtelsen ska också anges i handlingen (5 §).
Vilket ansvar har den som använder ett servitut för att inte störa den andra fastighetsägaren?
Ägaren av den härskande fastigheten ska vid servitutets utövning förfara så, att den tjänande fastigheten inte betungas mer än nödvändigt. Om den härskande fastighetens ägare har väg, byggnad eller annan anläggning på den tjänande fastigheten, ska denne hålla den i sådant skick att skada eller olägenhet inte vållas onödigtvis (6 §).
Vad händer med en byggnad som hör till servitutet om servitutet upphör att gälla?
Om servitutet upphör, är den härskande fastighetens ägare skyldig att föra bort en anläggning som är avsedd för servitutet inom ett år därefter. Om det inte sker, tillfaller anläggningen den tjänande fastighetens ägare utan lösen (13 §).
Lagtext
1 §
Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende (servitut). Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten och får icke förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra annat än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet. Bestämmelserna i detta kapitel avser icke servitut som tillkommit genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv.
2 §
Servitut får upplåtas till förmån även för gruvegendom. I fråga om sådan upplåtelse äger bestämmelserna i detta kapitel om servitut till förmån för fastighet motsvarande tillämpning.
3 §
Servitut är förenat med äganderätten till den härskande fastigheten och får ej överlåtas särskilt.
4 §
Servitut får ej avse rätt till skogsfång eller bete.
5 §
Servitut upplåtes skriftligen av den tjänande fastighetens ägare. I upplåtelsehandlingen skall anges den härskande och den tjänande fastigheten samt ändamålet med upplåtelsen. Upplåtelse som icke uppfyller dessa föreskrifter har ej verkan som upplåtelse av servitut.
6 §
Ägaren av den härskande fastigheten skall vid servitutets utövning förfara så, att den tjänande fastigheten icke betungas mer än nödvändigt. Har den härskande fastighetens ägare på den tjänande fastigheten väg, byggnad eller annan anläggning, åligger det honom att hålla den i sådant skick att skada eller olägenhet icke vållas onödigtvis.
7 §
Har den härskande fastighetens ägare överskridit sin rätt eller ägaren av någondera fastigheten åsidosatt sin skyldighet, åligger det honom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts och att ersätta skada.
8 §
Är i fall som avses i 7 § vad den ene fastighetsägaren låtit komma sig till last av väsentlig betydelse för den andre och sker ej rättelse inom skälig tid efter anmaning, har denne rätt att häva servitutet och att erhålla ersättning för skada.
9 §
Skall vederlag utgå för servitut och betalas ej vederlaget inom en månad efter förfallodagen, har den tjänande fastighetens ägare rätt att häva servitutet och att erhålla ersättning för skada, om försummelsen icke är av ringa betydelse.
10 §
Fastighetsägare som vill häva servitutet enligt 8 eller 9 § skall underrätta den andre fastighetsägaren därom utan oskäligt dröjsmål. Sker det ej, är rätten att häva förlorad. Servitut får ej hävas, sedan vederlag betalats eller annan rättelse skett.
11 §
Den fasta egendom som servitutet avser får ej belastas utöver vad som följer av upplåtelsen till följd av ändring i fastighetsindelningen eller annan ändring i förhållandena.
12 §
Sammanlägges den härskande fastigheten med den tjänande, upphör servitutet att gälla.
13 §
Bortför den härskande fastighetens ägare byggnad eller annan anläggning som är avsedd för servitutet och som tillhör honom men finns på den tjänande fastigheten, åligger det honom att återställa marken i tjänligt skick. Upphör servitutet, är han skyldig att föra bort sådan anläggning inom ett år därefter. Sker det ej, tillfaller anläggningen den tjänande fastighetens ägare utan lösen.
14 §
Om ändring och upphävande av servitut i fastighet genom fastighetsreglering finns bestämmelser i fastighetsbildningslagen (1970:988). De äger motsvarande tillämpning i fråga om ändring och upphävande av servitut i tomträtt.