5 kap. Straff
Ur Lag (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor
Sammanfattning
Den som uppsåtligen i strid med 1 kap. 6 § förflyttar punktskattepliktiga varor inom Sverige, för in dem från EU:s punktskatteområde eller för ut dem från Sverige och därigenom ger upphov till fara för att en myndighets kontrollverksamhet allvarligt försvåras döms, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor till fängelse i högst två år (1 §).
Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar, förvärvar eller överlåter punktskattepliktiga varor som varit föremål för brott enligt 2–4 §§ skattebrottslagen (1971:69) döms, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt, för olovlig befattning med punktskattepliktiga varor till böter eller fängelse i högst två år (2 §).
Vid brott enligt 1–4 §§ ska bestämmelserna om förverkande i 16–18 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas (5 §).
Olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt (6 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Vad blir straffet för att flytta punktskattepliktiga varor på ett sätt som försvårar kontrollen?
Den som uppsåtligen förflyttar punktskattepliktiga varor inom Sverige, för in dem från Europeiska unionens punktskatteområde eller för ut dem från Sverige i strid med 1 kap. 6 § döms för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor. Gärningen ska ge upphov till fara för att en myndighets kontrollverksamhet med avseende på varuförflyttningen allvarligt försvåras. Ansvar inträder om gärningen inte är belagd med straff i lagen om straff för smuggling. Straffet är fängelse i högst två år. Om brottet är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om brottet är att anse som ringa döms till böter. (1 §)
Vad gäller för den som hanterar varor som har varit föremål för skattebrott?
Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar, förvärvar eller överlåter punktskattepliktiga varor som varit föremål för brott enligt 2–4 §§ skattebrottslagen döms för olovlig befattning med punktskattepliktiga varor. Detta gäller om brottet rör skatt enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt. Ansvar inträder inte om ansvar kan utdömas enligt 1 § eller lagen om straff för smuggling. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att varorna varit föremål för brott döms till böter. Om gärningen är ringa ska den inte medföra ansvar. (2 §)
Går det att undvika straff genom att själv anmäla varorna till Tullverket?
Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid med 1 kap. 6 § ska inte dömas till ansvar för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor. Anmälan ska avse kontroll enligt 5 kap. eller 6 kap. 5 eller 7 § tullbefogenhetslagen. (1 §)
Lagtext
1 §
Den som uppsåtligen i strid med 1 kap. 6 § 1. förflyttar punktskattepliktiga varor inom Sverige, 2. för in punktskattepliktiga varor till Sverige från ett område som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, eller 3. för ut punktskattepliktiga varor från Sverige och därigenom ger upphov till fara för att en myndighets kontrollverksamhet med avseende på varuförflyttningen allvarligt försvåras döms, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om brottet är att anse som ringa döms till böter. Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid med 1 kap. 6 § för kontroll enligt 5 kap. eller 6 kap. 5 eller 7 § tullbefogenhetslagen (2024:710) ska inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (2024:735) .
Lag (2024:735)
2 §
Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar, förvärvar eller överlåter punktskattepliktiga varor som varit föremål för brott som avses i 2-4 §§ skattebrottslagen (1971:69) döms, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt för olovlig befattning med punktskattepliktiga varor till böter eller fängelse i högst två år. Detta gäller dock inte om ansvar kan utdömas enligt 1 § eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att de punktskattepliktiga varorna varit föremål för brott, döms till böter. Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar enligt första eller andra stycket. Lag (2024:735) .
Lag (2024:735)
3 §
Om brott som avses i 2 § första stycket är att anse som grovt, döms för grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, om gärningen avsett befattning med varor som varit föremål för brott varigenom skatt eller avgift till mycket betydande belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt återbetalats eller tillgodoräknats någon. Lag (2025:643) .
Lag (2025:643)
4 §
För förberedelse till olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor som är att anse som grovt brott samt för försök, förberedelse och stämpling till grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2024:735) .
Lag (2024:735)
5 §
Vid brott enligt 1-4 §§ ska bestämmelserna om förverkande i 16-18 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas. Lag (2024:735) .
Lag (2024:735)
6 §
Olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 5 §. Lag (2002:883) .
Lag (2002:883)