6 kap. Disposition av andra icke-statliga medel
Ur Kapitalförsörjningsförordning (2011:210)
Sammanfattning
En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga medel, om inkomsten är av tillfällig natur eller mindre omfattning och den inte rubbar förtroendet för myndighetens opartiskhet i dess myndighetsutövning eller annars skadar dess anseende (1 §).
En myndighet får inte ingå avtal som innebär att myndigheten tar emot medel som avses i första stycket, om avtalet medför ett ökat behov av medel från statens budget eller att högre avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet (1 §).
Första och andra styckena gäller inte i de fall rätten för en myndighet att ta emot och disponera icke-statliga medel regleras på annat sätt (1 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
När får en myndighet ta emot pengar som inte kommer från staten?
En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga medel, om inkomsten är av tillfällig natur eller mindre omfattning. Inkomsten får inte rubba förtroendet för myndighetens opartiskhet i dess myndighetsutövning eller annars skada dess anseende (1 §).
Finns det begränsningar för att ingå avtal om icke-statliga medel?
En myndighet får inte ingå avtal som innebär att myndigheten tar emot icke-statliga medel, om avtalet medför ett ökat behov av medel från statens budget. Myndigheten får inte heller ingå sådana avtal om högre avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet (1 §).
Gäller dessa regler för alla typer av icke-statliga medel?
Reglerna gäller inte i de fall rätten för en myndighet att ta emot och disponera icke-statliga medel regleras på annat sätt (1 §).
Lagtext
1 §
En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga medel, om inkomsten är av tillfällig natur eller mindre omfattning och den inte rubbar förtroendet för myndighetens opartiskhet i dess myndighetsutövning eller annars skadar dess anseende. En myndighet får inte ingå avtal som innebär att myndigheten tar emot medel som avses i första stycket, om avtalet medför ett ökat behov av medel från statens budget eller att högre avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet. Första och andra styckena gäller inte i de fall rätten för en myndighet att ta emot och disponera icke-statliga medel regleras på annat sätt.