Hälso- och sjukvårdsförordning (2017:80)
Sammanfattning
Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till hälso- och sjukvårdslagen och reglerar hur regioner och kommuner ska organisera vården (kap. 1). Förordningen fastställer krav på behörighet för personal, ansvar för verksamhetschefer och hur landet delas in i samverkansregioner (kap. 3, 4 och 5). Den preciserar tidsgränser för vårdgarantin och ställer krav på beredskap vid katastrofer eller händelser med många skadade (kap. 6 och 6 a). Socialstyrelsen ges mandat att besluta om nationell högspecialiserad vård och meddela föreskrifter för att skydda enskilda patienter (kap. 2 och 8).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten för fullständig information.
Rättsområde: hälso- och sjukvårdsrätt, förvaltningsrätt
Relevant för den som
- En person söker vård och vill veta vilka tidsgränser som gäller för att få träffa en specialistläkare.
- En legitimerad läkare ansöker om en anställning för specialiseringstjänstgöring inom en region.
- En verksamhetschef utser en fast vårdkontakt för att tillgodose en patients behov av trygghet och samordning.
- En kommun planerar sin beredskap för att kunna hantera händelser med ett stort antal skadade eller sjuka.
Myndigheter som nämns i lagen
- Regeringen
- Socialstyrelsen
Kapitel
- 1 kap. Inledande bestämmelser (2 §)
- 2 kap. Nationell högspecialiserad vård (4 §)
- 3 kap. Samverkansregioner för hälso- och sjukvård (1 §)
- 4 kap. Behörighet och ansvar för vissa personalgrupper (10 §)
- 5 kap. Behörighet för anställning och tillsättning av tjänster (16 §)
- 6 kap. Vårdgaranti (7 §)
- 6 a kap. Kommuners och regioners beredskap (20 §)
- 7 kap. Övriga bestämmelser (2 §)
- 8 kap. Övriga bemyndiganden (3 §)