2 kap. Skydd i form av ansvarsfrihet
Ur Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden
Sammanfattning
En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, under förutsättning att personen vid rapporteringen hade skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja det rapporterade missförhållandet (1 §). Ansvarsfriheten enligt 1 § medför inte rätt att lämna ut handlingar (2 §). En rapporterande person får inte göras ansvarig för överträdelse av bestämmelser som gäller inhämtande av information, om personen vid inhämtandet hade skälig anledning att anta att inhämtandet var nödvändigt för att avslöja ett missförhållande (3 §). Ansvarsfriheten enligt 3 § gäller inte om den rapporterande personen genom inhämtandet gör sig skyldig till brott (4 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Kan en person bli ansvarig för att bryta mot tystnadsplikten vid en rapportering?
En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt. Detta gäller under förutsättning att personen vid rapporteringen hade skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja det rapporterade missförhållandet. Ansvarsfriheten enligt första stycket gäller inte vid uppsåtligt åsidosättande av sådan tystnadsplikt som enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Den gäller inte heller vid åsidosättande av tystnadsplikt enligt lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar (1 §).
Får en person lämna ut handlingar med stöd av ansvarsfriheten?
Ansvarsfriheten enligt 1 § medför inte rätt att lämna ut handlingar (2 §).
Vad gäller när en person bryter mot regler för att få fram information om ett missförhållande?
En rapporterande person får inte göras ansvarig för överträdelse av bestämmelser som gäller inhämtande av information. Detta gäller om personen vid inhämtandet hade skälig anledning att anta att inhämtandet var nödvändigt för att avslöja ett missförhållande (3 §). Ansvarsfriheten gäller inte om den rapporterande personen genom inhämtandet gör sig skyldig till brott (4 §).
Paragrafer i kapitlet
- 1 § En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadspli…
- 2 § Ansvarsfriheten enligt 1 § medför inte rätt att lämna ut handlingar.
- 3 § En rapporterande person får inte göras ansvarig för överträdelse av bestämmelser…
- 4 § Ansvarsfriheten enligt 3 § gäller inte om den rapporterande personen genom inhäm…
Lagtext
1 §
En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, under förutsättning att personen vid rapporteringen hade skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja det rapporterade missförhållandet. Ansvarsfriheten enligt första stycket gäller inte vid 1. uppsåtligt åsidosättande av sådan tystnadsplikt som enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, eller 2. åsidosättande av tystnadsplikt enligt lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar.
3 §
En rapporterande person får inte göras ansvarig för överträdelse av bestämmelser som gäller inhämtande av information, om personen vid inhämtandet hade skälig anledning att anta att inhämtandet var nödvändigt för att avslöja ett missförhållande.