15 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.
Ur Patentlag (2024:945)
Sammanfattning
Den som gör intrång i den ensamrätt som ett patent medför döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för patentbrott till böter eller fängelse i högst två år (1 §).
På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång, eller försök eller förberedelse till intrång, att fortsätta med det (4 §).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört (10 §).
På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt som intrånget gäller ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för den återstående patenttiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den, vilket även gäller för försök eller förberedelse till intrång (13 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Vad blir straffet för den som gör ett patentintrång?
Den som gör intrång i den ensamrätt som ett patent medför döms för patentbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detta gäller om intrånget sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Om brottet har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt döms för grovt patentbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år (1 §).
Vilken ersättning ska den som gör ett patentintrång betala?
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen. Den ska även betala ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen i den utsträckning det är skäligt (10 §).
Hur lång tid har en patenthavare på sig att väcka talan om ersättning för skada?
Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Denna tidsgräns gäller dock inte om talan om ersättning enligt 11 § väcks senast ett år efter det att tiden för invändning har gått ut. Om en invändning har gjorts ska talan väckas senast ett år efter det att Patent- och registreringsverket beslutade att patentet ska upprätthållas (12 §).
Lagtext
1 §
Den som gör intrång i den ensamrätt som ett patent medför (patentintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för patentbrott till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms för grovt patentbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen 1. har föregåtts av särskild planering, 2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form, 3. har varit av större omfattning, eller 4. annars har varit av särskilt farlig art. För försök eller förberedelse till patentbrott eller grovt patentbrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
2 §
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 4 eller 5 § får inte dömas till ansvar för patentintrång som omfattas av förbudet.
3 §
Åklagaren får väcka åtal för brott enligt 1 § endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
4 §
På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång att fortsätta med det. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till intrång.
5 §
Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats, om 1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer patentintrång eller medverkan till intrång, och 2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta patentintrånget eller medverkan till det, förringar värdet av patentet. Innan ett vitesförbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada. Denna paragraf gäller även för försök eller förberedelse till intrång.
6 §
Ett vitesförbud enligt 5 § får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Om käranden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från det. Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.
7 §
I fråga om överklagande av ett beslut enligt 5 eller 6 § och i fråga om handläggningen i högre domstol tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av sådana beslut som avses i 15 kap. rättegångsbalken.
8 §
Om ett vitesförbud har meddelats enligt 5 §, ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska gälla.
9 §
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.
10 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till 1. utebliven vinst, 2. vinst som den som har begått intrånget har gjort, 3. skada på uppfinningens anseende, 4. ideell skada, och 5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås. Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen i den utsträckning det är skäligt.
11 §
Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit allmänt tillgängliga enligt 7 kap. 1 §, ska bestämmelserna om patentintrång tillämpas i den utsträckning som ansökan leder till patent. För tiden innan patentet har meddelats omfattar patentskyddet dock endast det skydd som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse när ansökan blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. Det får inte dömas till påföljd eller beslutas om förverkande av egendom enligt 36 kap. brottsbalken för tiden innan ett patent har meddelats. För sådan tid gäller dessutom att ersättning på grund av utnyttjande får bestämmas endast enligt 10 § andra stycket. Om patentkraven är skrivna på engelska, gäller första och andra styckena endast om en översättning av patentkraven till svenska finns tillgänglig i ansökningsärendet. I de fall översättningen har getts in efter det att kungörelse enligt 7 kap. 2 § har skett gäller dessutom att Patent- och registreringsverket ska ha utfärdat en särskild kungörelse om översättningen.
12 §
Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Första stycket gäller dock inte om talan om ersättning enligt 11 § väcks senast ett år efter det att tiden för invändning har gått ut eller, om invändning har gjorts, senast ett år efter det att Patent- och registreringsverket beslutade att patentet ska upprätthållas.
13 §
På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt som intrånget gäller ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för den återstående patenttiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget. Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. För ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet. Om det finns synnerliga skäl får domstolen, trots det som anges i första stycket, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över egendomen under den återstående patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro. Denna paragraf gäller också för försök eller förberedelse till intrång.
14 §
Ett beslut om en åtgärd enligt 13 § första stycket får inte innebära att den som har lidit patentintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot. Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot det. Ett beslut enligt 13 § ska inte meddelas, om förverkande av egendom eller någon åtgärd som kan förhindra missbruk ska beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.
15 §
I ett mål om patentintrång får domstolen på yrkande av käranden besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet. Första stycket gäller också för försök eller förberedelse till patentintrång.
16 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 20 kap. 3 eller 4 § eller som lämnar felaktiga upplysningar ska ersätta den skada som uppkommer. Om oaktsamheten är ringa, får ersättningen jämkas.
17 §
Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut eller en dom som har fått laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd. Domstolen får inte heller meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller besluta om någon annan åtgärd enligt detta kapitel eller besluta om förverkande av egendom enligt 36 kap. brottsbalken.
18 §
Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.