Den som planerar att driva en verksamhet som kan påverka miljön ställs tidigt inför en avgörande fråga: behöver jag söka tillstånd, eller räcker det med en anmälan? Svaret avgörs i hög grad av miljöprövningsförordningen, som delar in miljöfarliga verksamheter i olika prövningsnivåer. Den här guiden förklarar i klartext vad beteckningarna A, B och C betyder, vem som prövar vad och hur du själv kan ta reda på vilken nivå som gäller för din verksamhet.
Tre nivåer plus de verksamheter som faller utanför
Förordningen bygger vidare på reglerna om miljöfarlig verksamhet i nionde kapitlet i miljöbalken. Enligt 1 kap. 1 § innehåller förordningen bestämmelser om tillståndsplikt och anmälningsplikt för verksamheter och åtgärder som avses i det kapitlet. I praktiken sorteras verksamheter i tre nivåer som betecknas med bokstäver:
- A: tillståndsplikt, prövas av mark- och miljödomstol.
- B: tillståndsplikt, prövas av länsstyrelsen.
- C: anmälningsplikt, anmälan görs till tillsynsmyndigheten.
Utöver dessa tre finns en stor grupp verksamheter som varken är tillstånds- eller anmälningspliktiga. De brukar kallas U-verksamheter i dagligt tal, alltså sådana utan särskild prövningsplikt enligt förordningen. Att en verksamhet saknar A-, B- eller C-kod betyder dock inte att den är fri från krav. De allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet i miljöbalken och kommunens tillsyn gäller ändå.
Vad bokstäverna betyder i lagtexten
Skillnaden mellan tillstånd och anmälan är grundläggande. Av 1 kap. 3 § framgår att en tillståndspliktig verksamhet inte får bedrivas utan ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken. Tillståndet ska alltså finnas på plats innan verksamheten startar. För anmälningspliktiga verksamheter säger 1 kap. 10 § att verksamheten inte får bedrivas utan att vara anmäld till tillsynsmyndigheten.
Beteckningarna A och B handlar om vem som prövar tillståndet. Enligt 1 kap. 6 § innebär tillståndsplikt A att frågan prövas av mark- och miljödomstol, medan tillståndsplikt B innebär att den prövas av länsstyrelsen. Hos länsstyrelsen är det en särskild miljöprövningsdelegation som fattar beslut i tillståndsärenden, en ordning som följer av förordningen (2011:1237) om miljöprövningsdelegationer. Delegationer finns bara vid tolv länsstyrelser, och prövningen ska ske självständigt från länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet och företrädare för allmänna intressen.
Logiken bakom uppdelningen är att de mest omfattande och miljöpåverkande verksamheterna, A-nivån, prövas av domstol, medan B-nivån prövas av länsstyrelsen. C-nivån omfattar mindre verksamheter där en anmälan till den kommunala tillsynsmyndigheten anses tillräcklig. Tillsynsmyndigheten är i de flesta fall den kommunala nämnd som ansvarar för miljö- och hälsoskydd, men i vissa fall är länsstyrelsen tillsynsmyndighet. Vem som är tillsynsmyndighet i ett enskilt fall framgår av miljötillsynsförordningen (2011:13).
Så är förordningen uppbyggd: koder kapitel för kapitel
Förordningen är indelad i 32 kapitel, där det första kapitlet innehåller de allmänna bestämmelserna och kapitel 2 till 32 tar upp en bransch i taget. Här finns kapitel för bland annat jordbruk, livsmedel, utvinning och bearbetning av malm och berg, kemiska produkter, avfall och energi.
I varje branschkapitel beskrivs enskilda verksamheter, ofta med tröskelvärden som anger hur stor eller intensiv en verksamhet måste vara för att hamna på en viss nivå. Till varje sådan verksamhet hör en verksamhetskod. Koden är en ren sifferbeteckning, till exempel 1.11 eller 1.20, och enligt 1 kap. 14 § syftar den till att underlätta rapportering och databehandling. Prövningsnivån ligger alltså inte i koden utan anges vid sidan av den: en bestämmelse inleds med orden tillståndsplikt A, tillståndsplikt B eller anmälningsplikt C och därefter koden. Förekommer ändå en bokstav i själva koden, som det lilla i:et i 1.10-i, betyder det något annat, nämligen att verksamheten enligt 1 kap. 15 § är en industriutsläppsverksamhet som också omfattas av industriutsläppsförordningen (2013:250). En och samma typ av verksamhet kan ha flera koder, där en större anläggning hamnar på A eller B och en mindre på C.
Hur avgör jag vilken nivå min verksamhet hör till?
Du kan komma långt på egen hand genom att arbeta dig igenom förordningen systematiskt:
- Börja med att identifiera vilken bransch eller typ av verksamhet det handlar om, och leta upp motsvarande kapitel.
- Läs beskrivningarna av de enskilda verksamheterna i kapitlet och jämför tröskelvärdena, till exempel produktionsmängd, lagrad volym eller anläggningens storlek, med din egen verksamhet.
- Notera verksamhetskoden och den prövningsnivå som anges i samma bestämmelse. Nivån visar om du behöver söka tillstånd hos domstol (A), söka tillstånd hos länsstyrelsen (B) eller lämna en anmälan till kommunen (C).
- Tänk på att en verksamhet kan träffas av flera koder samtidigt om den rymmer flera olika moment.
En vanlig fallgrop är ändringar. Att utöka eller bygga om en befintlig verksamhet kan i sig vara tillståndspliktigt, även om grundverksamheten redan har tillstånd. Reglerna finns i 1 kap. 4 §, som kräver tillstånd i två fall: när ändringen i sig utgör en tillståndspliktig verksamhet enligt branschkapitlen, och när ändringen i sig eller tillsammans med tidigare ändringar kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Är ändringen inte tillståndspliktig kan den i stället vara anmälningspliktig enligt 1 kap. 11 §, om den har betydelse ur störningssynpunkt. Det är därför klokt att stämma av en planerad förändring innan den genomförs.
En uppslagstabell för vanliga verksamhetstyper
Naturvårdsverkets vägledning och riksdagens egen lagtext beskriver systemet i stort, men ingen av dem erbjuder en uppslagstabell som pekar från verksamhetstyp rakt in i den enskilda bestämmelse som avgör nivån. Tabellen nedan gör det. Varje rad pekar rakt in i det kapitel och den paragraf i förordningen där verksamhetstypen regleras, så att du kan läsa hela bestämmelsen i stället för att gissa utifrån en sammanfattning. Tröskelvärdena i tabellen är förkortade, och en bestämmelse innehåller ofta undantag som inte ryms i en tabellrad, så läs alltid hela paragrafen. Uppgifterna är kontrollerade mot förordningens lydelse den 30 juli 2026, ändrad till och med SFS 2026:943. Förordningen ändras med jämna mellanrum, så kontrollera alltid den aktuella texten via länken innan du drar en slutsats.
| Verksamhetstyp | Kod | Nivå | Kapitel och paragraf |
|---|---|---|---|
| Djurhållning, storskalig (fjäderfä, växande grisar eller suggor över tröskelvärdena) | 1.10-i | B | 2 kap. 1 § |
| Djurhållning, nötkreatur, hästar eller minkar (fler än 400 djurenheter, ej inhägnad) | 1.11 | B | 2 kap. 2 § |
| Djurhållning, mindre besättning (fler än 100 djurenheter, ej inhägnad) | 1.20 | C | 2 kap. 3 § |
| Fiskodling eller övervintring av fisk, större (mer än 40 ton foder per år) | 5.10 | B | 3 kap. 3 § |
| Fiskodling eller övervintring av fisk, mindre (mer än 1,5 ton foder per år) | 5.20 | C | 3 kap. 4 § |
| Bergtäkt eller grustäkt (verksamhetsområde större än 25 hektar) | 10.11 | B | 4 kap. 2 § |
| Täkt för markinnehavarens eget husbehov (mer än 10 000 ton naturgrus) | 10.30 | C | 4 kap. 4 § |
| Slakteri, mindre (50 till 7 500 ton slaktvikt per år) | 15.30 | C | 5 kap. 3 § |
| Mejeri, mindre anläggning (invägning av mer än 500 ton per år, men högst 200 ton per dygn som kalenderårsmedelvärde) | 15.180 | C | 5 kap. 16 § |
| Kemisk eller elektrolytisk ytbehandling av metall eller plast (behandlingsbad större än 30 kubikmeter) | 28.10-i | B | 16 kap. 1 § |
| Fordonstvätt (fler än 5 000 personbilar per år) | 50.10 | C | 23 kap. 1 § |
| Drivmedelshantering, till exempel tankstation (hanterar mer än 1 000 kubikmeter flytande motorbränsle per år) | 50.20 | C | 23 kap. 2 § |
| Hamn (trafik för fartyg med bruttodräktighet över 1 350) | 63.10 | B | 24 kap. 1 § |
| Civil flygplats (instrumentbana längre än 1 200 meter) | 63.30 | A | 24 kap. 3 § |
| Sjukhus (fler än 200 vårdplatser) | 85.10 | C | 27 kap. 1 § |
| Avloppsreningsverk, stort, som omfattas av lagen om allmänna vattentjänster (tar emot en föroreningsmängd som motsvarar 2 000 personekvivalenter eller mer) | 90.10 | B | 28 kap. 1 § |
| Avloppsreningsverk utanför de allmänna vattentjänsterna (anslutning av 2 000 personer eller fler) | 90.11 | B | 28 kap. 2 § |
| Avloppsreningsverk, mindre (föroreningsmängd som motsvarar mer än 200 men mindre än 2 000 personekvivalenter) | 90.16 | C | 28 kap. 4 § |
| Avfallsförbränning av farligt avfall, stor anläggning (mer än 10 ton per dygn eller 2 500 ton per år) | 90.181-i | A | 29 kap. 6 § |
| Bilskrotning (auktoriserad bilskrotare) | 90.120 | C | 29 kap. 46 § |
| Skjutfält för grovkalibriga vapen eller sprängningar | 92.10 | B | 30 kap. 1 § |
| Skjutbana utomhus, finkalibrig (fler än 5 000 skott per år) | 92.20 | C | 30 kap. 2 § |
| Textiltvätteri (mer än 2 ton tvättgods per dygn) | 93.10 | C | 31 kap. 1 § |
| Krematorium (samtliga, ingen undre tröskel) | 93.20 | B | 32 kap. 1 § |
Mönstret går igen genom nästan hela förordningen: ett mindre ingrepp ger anmälningsplikt C, en större anläggning kräver tillstånd B eller i de mest omfattande fallen A, och den som ligger under den lägsta tröskeln hamnar utanför alla tre bokstäverna, en så kallad U-verksamhet. Tabellens tredje rad visar en sådan gräns: en stadigvarande djurhållning med fler än hundra djurenheter är anmälningspliktig med kod 1.20, medan en besättning under den tröskeln inte får någon kod alls i förordningens andra kapitel. Den omfattas ändå av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel. Hittar du inte din egen verksamhet bland raderna ovan finns den sannolikt i något av förordningens övriga branschkapitel. Vår samlade förteckning över miljörätt visar alla lagar och förordningar på området, och föregående avsnitt beskriver metoden för att själv läsa sig fram till rätt kapitel.
Två tidsregler som är lätta att missa
Två praktiska regler i nionde kapitlet i miljöbalken är värda att känna till tidigt, eftersom de styr både din tidsplan och din riskbild.
Den första gäller väntetiden för anmälningspliktiga verksamheter. Enligt 9 kap. 6 c § miljöbalken får en anmälningspliktig verksamhet påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inget annat anges i föreskrifter eller i ett beslut från tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet. Du kan alltså inte räkna med att sätta i gång direkt efter att anmälan lämnats in. Planera in dessa veckor i ditt tidsschema.
Den andra regeln gäller även verksamheter som vid en första anblick verkar slippa undan prövningsplikt. Av 9 kap. 6 a § miljöbalken framgår att tillsynsmyndigheten får besluta att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, även om tillståndsplikt inte följer av föreskrifterna, om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Att din verksamhet saknar A-, B- eller C-kod är därför ingen garanti för att tillstånd aldrig kan krävas.
Sista ordet har myndigheten
Den här guiden ger en orientering, inte ett besked i det enskilda fallet. Gränsdragningen mellan nivåerna kan vara svår, och tröskelvärden och koder ändras över tid när förordningen revideras. Det är därför tillsynsmyndigheten, oftast kommunens miljönämnd, och länsstyrelsen som lämnar det bindande beskedet om vad som gäller för just din verksamhet. Vid minsta tveksamhet bör du kontakta dem tidigt i planeringen. En fråga ställd i god tid är betydligt billigare än ett tillstånd som söks för sent eller en anmälan som glöms bort.
Senast faktagranskad: 30 juli 2026