5 kap. Skyldigheter i anställningen m. m.
Ur Polisförordning (1984:730)
Lagtext
1 §
I sitt arbete skall en polisman uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. Förordning (1995:121).
2 §
Skadas någon till följd av en polismans ingripande och är skadan inte obetydlig, skall polismannen genast se till att den skadade får den vård som behövs och anmäla det inträffade till sin förman.
3 §
Den som i förhållande till någon annan leder och ansvarar för en viss verksamhet är dennes förman i den verksamheten.
4 §
Det bör av arbetsordningen eller av order framgå vem som är befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat fall är den som har den högsta befattningen befäl. Om flera polismän har lika höga befattningar är den befäl som har haft befattningen längst tid eller, om de har haft befattningen lika länge, den till levnadsåldern äldste. Det vakthavande polisbefälet utövar, i den utsträckning som behövs för vaktuppdraget, befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom det område som uppdraget avser och som inte är den vakthavandes förman i fråga om uppdraget. Förordning (1995:121).
5 §
Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott finns i 9 § polislagen (1984:387). En polisman får ifråga om överträdelse som omfattas av förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift underlåta att meddela parkeringsanmärkning och nöja sig med ett påpekande eller en erinran till den felande, om överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är att bedöma som obetydlig. Förordning (1998:42).
6 §
En polisman skall underrätta sin närmaste förman om sådana förhållanden i övrigt som rör arbetet och som förmannen bör känna till. Förordning (1995:121).
7 §
En polisman är skyldig att efter order tjänstgöra utanför polisdistriktet. För att fullfölja spaning eller gripa den som har begått brott eller som är efterlyst för brott eller när det av någon annan anledning behövs, får en polisman fullfölja ett uppdrag utanför polisdistriktet. Om det är påkallat från allmän synpunkt, får en polisman också i övrigt, vare sig han är ledig eller inte, ingripa utanför polisdistriktet för att trygga allmän ordning och säkerhet eller för att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. Polismyndigheten i det distrikt där ingripandet har skett skall snarast underrättas, om det inte är obehövligt. Förordning (1995:121).
8 §
Även när en polisman är ledig är han skyldig att 1. efter en förmans order tjänstgöra, 2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten inom det polisdistrikt där han är anställd, 3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande trafikolyckor. En sådan order som avses i första stycket 1 får ges bara om det är nödvändigt för polisverksamheten. Förordning (1995:121).
9 §
När en polisman börjar sin semester eller annan ledighet skall han, om inte polismyndigheten bestämmer annat, lämna uppgift till polismyndigheten om var han tänker vistas under ledigheten.
10 §
Länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter samt polissekreterare som har tjänstgjort i minst sex månader, är skyldiga att fullgöra beredskap vid den egna polismyndigheten och, enligt länsstyrelsens bestämmande, även vid andra polismyndigheter inom länet. Länsstyrelsen får bestämma om beredskap för kommissarier vid polismyndigheterna i länet. Förordning (1988:763).
11 §
har upphävts genom förordning (1989:772).
12 §
Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet. Bestämmelser finns också om hemvärnsmäns medverkan vid efterspanings- och bevakningstjänst m. m. Polismyndigheten får använda frivilliga för skallgång eller annan eftersökning. Förordning (1994:699).
13 §
En polisman skall under tjänstgöring medföra tjänstekort för polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl föranleder något annat. De närmare föreskrifter om polislegitimation som behövs utöver förordningen (1958:272) om tjänstekort meddelas av Rikspolisstyrelsen. Förordning (1989:553).
14 §
Bestämmelserna i 1, 6 och 7 §§ gäller även andra arbetstagare inom polisväsendet än polismän. Förordning (1995:121).
15 §
Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av 10 §. Förordning (1988:763).