Förordning (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna

En utlandsmyndighet ska ta ut ansökningsavgifter och avgifter för kopior m.m. i de fall och med de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

Ansökningsavgift ska betalas för varje avgiftsbelagt ärende som en ansökan avser.

Avgiften i lokal valuta fastställs av utlandsmyndigheten enligt de belopp i svenska kronor eller euro som anges i bilagan till denna förordning.

Är tjänsteåtgärden utan avgift, ska det på handlingen skrivas
"utan avgift".

Avgift ska på motsvarande sätt tas ut om en utlandsmyndighet utför något i tjänsten för en annan stats räkning, om inte annat följer av en överenskommelse med den staten.

Förordning (2020:39).

Särskild avgift skall betalas i de fall som anges i bilagan som tillägg till övriga avgifter om en åtgärd vidtagits i tjänsten utom kontorstid eller utanför tjänstelokalen.

Sökanden är skyldig att ersätta utlandsmyndigheten för nödvändiga kostnader som har uppstått i samband med sådana åtgärder som anges i bilagan, som för försändelse, annonsering, myndighetens eller någon annans biträde, om inte Regeringskansliet har bestämt något annat.

Om det är möjligt, ska utlandsmyndigheten i förväg lämna sökanden uppgift om vilka kostnaderna kan bli.

Om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det, ska utlandsmyndigheten besluta att staten ska stå för kostnader som avses i första stycket. Förordning (2020:39).

Skyldigheten att betala särskild avgift enligt 2 § och att ersätta kostnader enligt 3 § gäller även vid åtgärder av en utlandsmyndighet för vilka avgifter tas ut enligt andra föreskrifter som regeringen meddelat. Förordning (2013:980).

Bestämmelser om avgift för prövning av ansökan om visering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) finns i den förordningen. Avgift ska inte tas ut för prövning av ansökan om visering för en utlänning som avses i 3 a kap. 2 §
utlänningslagen (2005:716), 4 kap. 16 § eller 5 kap. 2 §
första stycket 4 utlänningsförordningen (2006:97).

Förordning (2011:707).

Har upphävts genom förordning (2001:535).

Domstolar och andra svenska myndigheter är fria från avgifter.

Om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det eller om det annars finns särskilda skäl för det, skall utlandsmyndigheten besluta att sökanden skall vara fri från avgift.

Ansökningsavgift skall betalas när ansökan ges in. Om inte detta sker, skall sökanden skriftligen föreläggas att betala avgiften inom viss tid. Följs inte föreläggandet, skall ansökan avvisas. Sökanden skall underrättas om detta i föreläggandet.

Utförs inte den åtgärd som ansökan avser, skall särskilt kvitto lämnas på avgiften.

En utlandsmyndighet får, om det finns särskilda skäl för det, betala tillbaka hela eller en del av ansökningsavgiften.

Avgiften betalas i regel i verksamhetslandets valuta. Omräkning sker efter den kurs som Regeringskansliet har fastställt. Har Regeringskansliet inte fastställt någon sådan kurs eller har betydande kursförändringar ägt rum sedan omräkningskursen fastställdes, räknas avgiften om efter den köpkurs för svenska kronor eller euro som lokala banker tillämpar. Beloppet ska avrundas nedåt till ett jämnt belopp.

Förordning (2020:39).

Avgiften tillfaller staten. Den överordnade utlandsmyndigheten kan besluta att ett honorärkonsulat får behålla avgifter som har betalats in till konsulatet.

Förordning (2020:39).

En utlandsmyndighets beslut i fråga om avgift enligt denna förordning får överklagas hos Regeringskansliet. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader från den dag då avgiften beslutades. Den handling eller en bestyrkt kopia av handlingen som överklagandet avser skall bifogas överklagandet. Ett beslut om återbetalning skall antecknas på handlingen.

Regeringskansliets beslut får inte överklagas.