4 kap. Specialistkompetens
Ur Patientsäkerhetsförordning (2010:1369)
Sammanfattning
För att en legitimerad läkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon genomgå specialiseringstjänstgöring under minst fem år och sex månader som ska inledas med bastjänstgöring under minst sex månader (1 §).
För att en legitimerad tandläkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon utöva allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare och därefter genomgå specialiseringstjänstgöring under minst tre år (2 §).
För att en legitimerad sjukhusfysiker ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon arbeta kliniskt inom yrket under minst två år efter att ha fått legitimation som sjukhusfysiker och därefter genomgå specialiseringstjänstgöring under minst fyra år (3 §).
Om det finns särskilda skäl får Socialstyrelsen meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad läkare, en legitimerad tandläkare eller en legitimerad sjukhusfysiker, trots att hans eller hennes utbildning inte uppfyller kraven i 1, 2 eller 3 § eller i föreskrifter meddelade med stöd av 6 § (4 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Hur länge ska en läkare genomgå specialiseringstjänstgöring för att uppnå specialistkompetens?
För att en legitimerad läkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon genomgå specialiseringstjänstgöring under minst fem år och sex månader. Specialiseringstjänstgöringen ska inledas med bastjänstgöring under minst sex månader (1 §).
Vilka krav gäller för att en tandläkare ska uppnå specialistkompetens?
För att en legitimerad tandläkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon utöva allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare. Den legitimerade ska därefter genomgå specialiseringstjänstgöring under minst tre år (2 §).
Får Socialstyrelsen utfärda bevis om specialistkompetens om utbildningen inte uppfyller de ordinarie kraven?
Om det finns särskilda skäl får Socialstyrelsen meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad läkare, en legitimerad tandläkare eller en legitimerad sjukhusfysiker. Detta får ske trots att hans eller hennes utbildning inte uppfyller kraven i 1, 2 eller 3 § eller i föreskrifter meddelade med stöd av 6 § (4 §).
Lagtext
1 §
För att en legitimerad läkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiserings- tjänstgöring under minst fem år och sex månader. Specialiseringstjänstgöringen ska fullgöras genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning. Specialiseringstjänstgöringen ska inledas med bastjänstgöring under minst sex månader. Bastjänstgöring ska endast behöva genomföras en gång och behöver inte upprepas vid ytterligare specialisering. I specialiseringstjänstgöringen får meriter från utbildning som ligger till grund för en tidigare specialistkompetens eller från utbildning på forskarnivå tillgodoräknas. I bastjänstgöringen får även meriter från annan relevant utbildning och andra relevanta kunskaper och färdigheter tillgodoräknas. Förordning (2020:1098).
1 a §
Socialstyrelsen utfärdar intyg om godkänd bastjänstgöring. Socialstyrelsen får ta ut avgift enligt denna förordning för att utfärda intyg om godkänd bastjänstgöring. Förordning (2021:449).
2 §
För att en legitimerad tandläkare ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon utöva allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare. Den legitimerade ska därefter förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiseringstjänstgöring under minst tre år. Specialiseringstjänstgöringen ska fullgöras genom tjänstgöring som tandläkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning. Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen. Förordning (2014:395).
3 §
För att en legitimerad sjukhusfysiker ska uppnå specialistkompetens ska han eller hon arbeta kliniskt inom yrket under minst två år efter att ha fått legitimation som sjukhusfysiker. Den legitimerade ska därefter förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialiseringstjänstgöring under minst fyra år. Specialiseringstjänstgöringen ska fullgöras genom tjänstgöring som sjukhusfysiker under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning. I specialiseringstjänstgöringen får meriter från utbildning som ligger till grund för en tidigare specialistkompetens eller från utbildning på forskarnivå tillgodoräknas. Förordning (2026:87).
4 §
Om det finns särskilda skäl får Socialstyrelsen meddela bevis om specialistkompetens till en legitimerad läkare, en legitimerad tandläkare eller en legitimerad sjukhusfysiker, trots att hans eller hennes utbildning inte uppfyller kraven i 1, 2 eller 3 § eller i föreskrifter meddelade med stöd av 6 §. Förordning (2026:87).
5 §
För att en legitimerad sjuksköterska ska ha rätt att kalla sig specialistsjuksköterska ska han eller hon vid ett universitet eller en högskola med statlig huvudman eller vid en enskild utbildningsanordnare som i enlighet med lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina eller motsvarande äldre bestämmelser har eller vid utfärdandet hade tillstånd att utfärda aktuell examen, ha 1. avlagt specialistsjuksköterskeexamen, eller 2. fullgjort en äldre vidareutbildning eller direktspecialisering som a) avser motsvarande specialområde, och b) i förekommande fall har motsvarande inriktning som avses i högskoleförordningen (1993:100). Förordning (2026:87).
6 §
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. indelning och benämning av de specialiteter där specialistkompetens enligt 1, 2 eller 3 § kan uppnås, 2. tillgodoräknande av meriter från utbildning enligt 1-3 §§, 3. vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens enligt 1-3 §§ (målbeskrivningar), 4. vilka övriga krav som ska gälla för bevis om specialistkompetens enligt 1, 2 eller 3 §, 5. vilka övriga krav som ska gälla för vidareutbildning för specialistkompetens enligt 1-3 §§, och 6. tillhandahållande och fördelning av platser till de specialistkompetenskurser som ingår i läkares vidareutbildning och som anordnas med statliga medel. Förordning (2026:87).