4 kap. Utbildningens innehåll

En vidareutbildning består av 1. gemensamma ämnen, 2. i förekommande fall för en profil gemensamma ämnen, 3. i förekommande fall för en utgång gemensamma ämnen, 4. valbara ämnen, och 5. examensarbete. Enligt 17 a kap. 10 § första stycket skollagen (2010:800) omfattar utbildningen 900 gymnasiepoäng, varav 100 gymnasiepoäng avser ett examensarbete. Förordning (2023:656).

De nationella profilerna inom vidareutbildningen är - design och produktutveckling, - informationsteknik, - produktionsteknik, och - samhällsbyggande.

Statens skolverk får när det gäller vidareutbildningen meddela föreskrifter om 1. poängplanen för utbildningen, 2. vilka ämnen och vilka nivåer i dessa ämnen som ska ingå i respektive nationell profil och profilernas olika utgångar, om inte något annat följer av andra föreskrifter som regeringen meddelat, 3. vilka nivåer i vilka ämnen som ska erbjudas som gemensamma ämnen, 4. vilka nivåer i vilka ämnen som i förekommande fall ska erbjudas som gemensamma ämnen för en nationell profil, och 5. vilka nivåer i vilka ämnen som får erbjudas som valbara ämnen. Ämnena ska rymmas inom vidareutbildningens examensmål. Innan Skolverket meddelar föreskrifter med stöd av första stycket ska verket höra Nationella rådet för vidareutbildning i form av ett fjärde tekniskt år. Förordning (2023:656).

Som valbara ämnen inom en nationell profil ska huvudmannen erbjuda sådana nivåer i ämnen som Statens skolverk har meddelat föreskrifter om enligt 3 § första stycket 5. Huvudmannen beslutar vilka av dessa nivåer som ska erbjudas som valbara ämnen. Förordning (2023:656).

Rektorn ska för varje elev utse en lärare att vara ansvarig för examensarbetet.

En elev får inte som utökad vidareutbildning eller valbart ämne inom vidareutbildningen läsa en nivå i ett ämne som är jämförbar med, alternativ till eller överlappar någon eller några av de nivåer i de ämnen som ingår i den nationella profilen i övrigt. Statens skolverk får meddela föreskrifter om vilka nivåer i ämnen som är jämförbara eller alternativa eller som överlappar varandra. Förordning (2023:656).

Arbetsplatsförlagt lärande ska förekomma i vidareutbildningen i minst 10 veckor. Varje vecka som genomförs på en arbetsplats ska anses motsvara 23 timmars garanterad undervisningstid.

Huvudmannen ansvarar för att skaffa platser för det arbetsplatsförlagda lärandet och att lärandet uppfyller de krav som finns för utbildningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av nivåer i ämnen ska förläggas till arbetsplatser och om hur fördelningen över läsåret ska göras. Förordning (2023:656).

Om arbetsplatsförlagt lärande inte kan erbjudas, får utbildningen anordnas bara om 1. planerade platser för arbetsplatsförlagt lärande inte kan tillhandahållas på grund av omständigheter som huvudmannen inte kunnat råda över, eller 2. utbildningen av säkerhetsskäl inte kan förläggas till en arbetsplats utanför skolan. Det arbetsplatsförlagda lärandet ska i de fall som avses i första stycket bytas ut mot motsvarande utbildning förlagd till skolan. Innan huvudmannen beslutar om detta ska huvudmannen höra det lokala programrådet. Om utbildning har skolförlagts på grund av det som sägs i första stycket 1, ska huvudmannen vidta de åtgärder som behövs för att utbildningen så snart som möjligt ska förläggas till en arbetsplats.

Rektorn utser en handledare på arbetsplatsen för en elev som deltar i arbetsplatsförlagt lärande. Som handledare får bara den anlitas som har nödvändiga kunskaper och erfarenheter för uppdraget och som även i övrigt bedöms vara lämplig.

I 15 kap. 19 § skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning för elever i gymnasieskolan. Huvudmannen är också skyldig att erbjuda elever som är adoptivbarn och har ett annat modersmål än svenska modersmålsundervisning, även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Enligt 7 § språklagen (2009:600) är de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Rektorn beslutar om en elevs modersmålsundervisning.

Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev. En romsk elev som kommer från utlandet får dock få modersmålsundervisning i två språk om det finns särskilda skäl.

Modersmålsundervisning får anordnas som 1. valbart ämne, 2. utökad vidareutbildning, eller 3. ersättning för undervisning i andra språkämnen än svenska, svenska som andraspråk och engelska. Förordning (2023:656).

Huvudmannen är skyldig att anordna modersmålsundervisning för en elev sammanlagt högst sju läsår under elevens skoltid. Eleven ska dock ges sådan undervisning under längre tid om eleven har särskilt behov av det. Begränsningen till sju år gäller inte om undervisningen 1. ersätter undervisning i andra språkämnen än svenska, svenska som andraspråk och engelska, 2. anordnas som valbart ämne, eller 3. anordnas med ett nationellt minoritetsspråk eller ett nordiskt språk som modersmål. Förordning (2023:656).

En huvudman är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk endast om 1. minst fem elever som ska erbjudas undervisning i språket önskar sådan undervisning, och 2. det finns en lämplig lärare att tillgå. Avser modersmålsundervisningen ett nationellt minoritetsspråk är huvudmannen skyldig att anordna modersmålsundervisning även om antalet elever är mindre än fem.

En elev som får modersmålsundervisning får fortsätta att delta i undervisningen, även om språket skulle upphöra att vara dagligt umgängesspråk för eleven.

I 6 kap. 2 § finns bestämmelser om studiehandledning på modersmålet.

En elev får delta frivilligt i utbildning i ett eller flera ämnen på nivåer som ligger utanför elevens fullständiga vidareutbildning, om eleven på ett tillfredsställande sätt kan antas genomföra såväl utbildningen på den ordinarie nationella profilen som den frivilliga utbildningen (utökad vidareutbildning). Beslutet fattas av rektorn. Förordning (2023:656). 4 a kap.