3 kap. Erkännande och verkställighet av en utländsk dom på frivårdspåföljd i Sverige

En utländsk dom på frivårdspåföljd som sänds över från en annan medlemsstat ska erkännas och verkställas i Sverige om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda och inte annat följer av denna lag.

För att en dom på frivårdspåföljd ska få erkännas och verkställas enligt 1 § krävs 1. att den dömde har sin hemvist i Sverige och har återvänt eller vill återvända hit, eller 2. att Kriminalvården har medgett att domen sänds över till Sverige. Ett medgivande enligt första stycket 2 ska endast lämnas om den dömdes sociala återanpassning underlättas av att verkställigheten överförs till Sverige och det i övrigt är lämpligt.

För att en dom på frivårdspåföljd ska få erkännas och verkställas i Sverige enligt 1 § krävs även att domen innebär en skyldighet för den dömde 1. att meddela byte av bostad eller arbetsplats till en angiven myndighet, 2. att inte besöka angivna orter, platser eller fastställda områden i Sverige eller den andra medlemsstaten, 3. att iaktta begränsningar i möjligheten att lämna Sverige, 4. att följa anvisningar som rör beteende, bostad, utbildning eller fritidssysselsättning eller möjligheten att bedriva förvärvsverksamhet, 5. att vid bestämda tidpunkter anmäla sig hos en angiven myndighet, 6. att undvika kontakt med angivna personer, 7. att undvika att befatta sig med angivna föremål som har använts eller som skulle kunna användas av den dömde för att begå brott, 8. att ekonomiskt kompensera för den skada som vållats genom brottet eller att visa upp bevis för att denna skyldighet har fullgjorts, 9. att utföra samhällstjänst, 10. att samarbeta med en övervakare eller med en företrädare för socialtjänsten som har ansvar för dömda personer, eller 11. att genomgå terapeutisk behandling eller avvänjningskur. Hinder mot erkännande och verkställighet

En dom på frivårdspåföljd får inte erkännas eller verkställas i Sverige 1. om det återstår mindre än sex månader av den tid som den dömde ska iaktta en skyldighet som avses i 3 §, 2. om den gärning som påföljden avser inte motsvarar brott enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gärning som finns angiven i bilagan till denna lag och för vilken det i den andra statens lagstiftning är föreskrivet en frihetsberövande påföljd i tre år eller mer, 3. om den gärning som påföljden avser helt eller delvis har begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag, 4. om det för samma gärning som påföljden avser har meddelats en dom i Sverige eller i en annan stat och domen fått laga kraft och påföljden vid en fällande dom har avtjänats, är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagen i den stat som meddelat domen, 5. om den dömde vid tidpunkten för brottet inte fyllt femton år, 6. om verkställighet i Sverige inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet, 7. om domen har meddelats efter en förhandling där den dömde inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i intyget som avses i 6 § att något av de villkor som anges i artikel 11.1 h i rådets rambeslut 2008/947/RIF är uppfyllt, eller 8. om påföljden innefattar en medicinsk eller terapeutisk behandling som inte kan verkställas här.

Om det med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får en dom på frivårdspåföljd, trots hinder enligt 4 §, erkännas och verkställas i Sverige.

En dom på frivårdspåföljd ska sändas skriftligen till Kriminalvården. Domen ska åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/947/RIF. Domen och intyget ska sändas över genom post, bud eller telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. Intyget ska vara skrivet på svenska, danska, norska eller engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk.

Om intyget saknas eller till form eller innehåll är så bristfälligt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för prövning av frågan om erkännande och verkställighet, ska Kriminalvården ge den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten möjlighet att inom en viss tid komma in med komplettering. Detsamma gäller om domen på frivårdspåföljd saknas. Om de brister som anges i första stycket kvarstår efter den tid som angetts, får beslut fattas om att inte erkänna och verkställa domen.

Kriminalvården prövar om en dom på frivårdspåföljd ska erkännas och verkställas i Sverige.

Om domen på frivårdspåföljd ska erkännas och verkställas, ska beslut meddelas om att verkställighet ska ske (verkställbarhetsförklaring). Av verkställbarhetsförklaringen ska det framgå 1. vilken påföljd som ska verkställas och dess längd, 2. vilken skyldighet enligt 3 § den dömde ska iaktta och under hur lång tid denna skyldighet gäller, 3. i förekommande fall, den anpassning som har skett med stöd av 11 eller 12 §, och 4. vilken övervakningsnämnd som är behörig att fatta beslut under pågående verkställighet.

Ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet ska meddelas inom 60 dagar efter det att Kriminalvården enligt 6 § tagit emot domen på frivårdspåföljd. Om Kriminalvården har begärt in en komplettering enligt 7 §, ska fristen börja löpa när kompletteringen kommer in till myndigheten. Om det finns särskilda skäl, får Kriminalvården meddela beslutet vid en senare tidpunkt än som anges i första stycket.

Om den tid som den dömde ska iaktta en skyldighet som avses i 3 § överstiger tre år, ska Kriminalvården bestämma tiden till tre år.

Om en skyldighet som den dömde har enligt domen på frivårdspåföljd är oförenlig med de skyldigheter som följer av eller de möjligheter att meddela föreskrifter som finns i 26 kap. 11 och 14-17 §§ eller i 28 kap. 2 a § brottsbalken, ska Kriminalvården anpassa skyldigheten. Den anpassade skyldigheten ska så nära som möjligt motsvara det som bestämts i domen på frivårdspåföljd. Anpassningen får inte innebära att skyldigheten blir strängare än den ursprungliga skyldigheten. Lag (2021:447) .

Verkställigheten av domen på frivårdspåföljd, i enlighet med verkställbarhetsförklaringen, ska påbörjas när beslutet enligt 9 § fått laga kraft. Vid verkställigheten tillämpas 26 kap. 11-18 §§ och 19 § första stycket och 28 kap. 2 a § tredje stycket, 5 a och 7 §§ brottsbalken. För verkställigheten gäller även 37 och 38 kap. brottsbalken. Lag (2021:447) .

Om den dömde allvarligt har åsidosatt den skyldighet som följer av verkställbarhetsförklaringen och det kan antas att den dömde inte kommer rätta sig genom någon åtgärd som kan vidtas enligt 13 § andra stycket, ska Kriminalvården återföra behörigheten att meddela följdbeslut till den andra staten. Lag (2021:447) .

Verkställbarhetsförklaringen ska upphävas 1. om den andra staten har återkallat domen på frivårdspåföljd och intyget och verkställigheten ännu inte har påbörjats i Sverige, 2. om den andra staten har meddelat den dömde nåd eller amnesti eller ett annat beslut som enligt lagen i den staten medför att påföljden inte längre får verkställas, 3. om den dömde har avvikit från Sverige eller inte längre kan påträffas i Sverige, 4. om Kriminalvården har återfört behörigheten att fatta följdbeslut enligt 14 § andra stycket och ett beslut i den andra staten medför att påföljden inte längre kan verkställas i Sverige, eller 5. om den andra staten har begärt att återfå behörigheten att verkställa påföljden med hänsyn till att nya straffrättsliga förfaranden pågår mot den dömde. Beslut om upphävande av verkställbarhetsförklaringen meddelas av Kriminalvården. Om verkställbarhetsförklaringen har upphävts enligt första stycket 2-5, ska en påbörjad verkställighet upphöra.