7 kap. Miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden

I detta kapitel finns bestämmelser om ersättning för miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtgärder enligt artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115.

Ersättningar enligt detta kapitel får kombineras i den utsträckning som framgår av bilaga 7.

/Upphör att gälla U:2026-04-20/ Ersättning får lämnas årligen under förutsättning att mottagaren åtar sig att under en period av tre år vidta sådana åtgärder eller bedriva sådan odling som avses i detta kapitel. För ersättning för skötsel av våtmarker och dammar enligt 19 § gäller i stället att ersättning lämnas om mottagaren åtar sig att under en period av fem år vidta sådana åtgärder. För djurvälfärdsersättning som avser får, mjölkkor och suggor enligt 13 § gäller i stället att ersättning lämnas om mottagaren åtar sig att under en period av ett år vidta sådana åtgärder. Förordning (2025:845).

Ersättning för skötsel av våtmarker och dammar (markersättning) får inte lämnas för en sammanlagd period om mer än 20 år. Om våtmarken eller dammen är anlagd utan att något stöd har lämnats för investeringar i våtmarker och dammar enligt 9 kap. ska en ansökan om åtagande göras inom två stödår efter det att våtmarken är färdigställd för att berättiga till markersättning.

Ersättning får lämnas med de belopp som anges i bilaga 4. Med Götalands södra slättbygder i bilaga 4 avses de områden som anges i bilaga 8. Förordning (2025:845).

/Upphör att gälla U:2026-04-20/ Ett åtagande kan i syfte att uppnå högre miljönytta enbart omvandlas till ett åtagande för skötsel av våtmarker och dammar. Ett sådant nytt åtagande ska minst omfatta en period om fem år, oavsett hur mycket av en period som återstår av det ursprungliga åtagandet. I de fall en kompletterande insats läggs till i ett befintligt åtagande för skötsel av betesmarker och slåtterängar eller fäbodar ska det befintliga åtagandet omvandlas till ett nytt åtagande. Även i det fall nivån särskild skötsel läggs till i ett befintligt åtagande för skötsel av betesmarker och slåtterängar ska det befintliga åtagandet omvandlas till ett nytt åtagande. Ett sådant nytt åtagande ska minst omfatta en period om tre år, oavsett hur mycket av en period som återstår av det ursprungliga åtagandet. Förordning (2025:845).

Den handläggande myndigheten får medge att befintliga åtaganden utökas inom samma åtagandeperiod, om detta ger ökad miljönytta.

Ett befintligt åtagande får minskas genom att enskilda marker tas bort om marken har ingått i ett motsvarande åtagande under minst fem år, så länge minskningen inte äventyrar syftet med åtagandet. Om marken har ingått i ett åtagande i mindre än fem år, ska åtagandet hävas för den areal som tagits bort. Om minskningen är så stor att den skulle äventyra syftet med åtagandet, ska hela åtagandet hävas.

Ett jordbruksskifte ska omfatta en sammanhållen areal om minst 0,1 hektar för att berättiga till ersättning. För ersättning för skyddszoner enligt 20 § gäller dock att den totala skiftesarealen ska omfatta minst 0,1 hektar.

Ersättning lämnas inte för mark som huvudsakligen används för något annat ändamål än jordbruk eller för mark som används på ett sätt som är oförenligt med stödets syfte enligt bilaga IX till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/128.

I fråga om ersättning som förutsätter hållande av djur får Jordbruksverket meddela föreskrifter om hur innehavet ska beräknas och inom vilka perioder djuren ska hållas.

Ersättning får lämnas för allmän skötsel av betesmarker och slåtterängar, särskild skötsel av betesmarker med särskilda värden, slåtterängar med särskilda värden, mosaikbetesmark, alvarbete, skogsbete och gräsfattig mark. Om ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning även lämnas för de kompletterande insatserna manuell slåtter, efterbete, höhantering och svårtillgängliga platser. Ersättning lämnas för jordbruksmark av ägoslaget betesmark. Ersättning lämnas till den som förfogar över marken. Förordning (2023:336).

Djurvälfärdsersättning får lämnas årligen till den som håller djur och som åtar sig att under ett år vidta åtgärder för 1. djurvälfärd för får 2. djurvälfärd för mjölkkor, eller 3. djurvälfärd för suggor. Förordning (2025:1322).

För djurvälfärdsersättning som avser får gäller att sökanden ska ha minst en djurenhet i sin ansökan. När det gäller får motsvarar ett djur 0,2 djurenheter.

Ersättning får inte lämnas till den som har djurförbud enligt 9 kap. djurskyddslagen (2018:1192) för det djurslag som ersättningen avser.

Ersättning får lämnas för att hålla en fäbod i bruk samt för skötsel av fäbodbete och den kompletterande insatsen särskild skötsel av fäbodbete.

Ersättning lämnas för jordbruksmark av ägoslaget betesmark.

Den som söker ersättning ska förfoga över fäboden med tillhörande betesrätt.

Ersättning får lämnas för skötsel av våtmarker och dammar på jordbruksmark. Ersättning lämnas till den som förfogar över marken. Förordning (2023:336).

Ersättning får lämnas för sådana skyddszoner mot vattenområden och anpassade skyddszoner på åkermark i nitratkänsliga områden som uppfyller kraven i 21-23 §§. Ersättning lämnas till den som förfogar över marken. Förordning (2023:336).

En skyddszon mot vattenområden eller en anpassad skyddszon ska anläggas senast under våren första året i åtagandeperioden. En sådan zon får inte brytas förrän på hösten det sista året i åtagandeperioden. Zonen ska bestå av vallgräs eller av vallgräs i blandning med vallbaljväxter. En insektsfrämjande fröblandning får blandas in vid sådd.

Skyddszoner mot vattenområden ska anläggas vid åkerkanten utmed ett vattenområde enligt definitionen i 11 kap. 2 § miljöbalken.

Anpassade skyddszoner ska anläggas på åkermark där det finns risk för erosion och ytavrinning.

Ersättning får lämnas till den som håller minst ett renrasigt djur av följande hotade husdjursraser: 1. fjällko, rödkulla, allmogeko (väneko, ringamålako och bohuskulla) och svensklågland, 2. allmogefår (dala pälsfår, fjällnäsfår, gestrikefår, helsingefår, klövsjöfår, roslagsfår, svärdsjöfår, värmlandsfår och åsenfår), gutefår, ryafår, svenskt finullsfår och tabacktorpsfår, 3. svensk lantrasget och allmogeget (göingeget, jämtget och lappget), och 4. linderödssvin. Förordning (2025:1322).

Ersättning får lämnas till den som håller fjäderfä i minst en genbank av följande raser: 1. bohuslän-dals svarthöna, bjurholmshöna, gotlandshöna, hedemorahöna, kindahöna, gammalsvensk dvärghöna, svensk dvärghöna, orusthöna, skånsk blommehöna, åsbohöna, ölandshöna, öländsk dvärghöna, och fiftyfive flowery, 2. skånegås och ölandsgås, och 3. blekingeanka, svensk gul anka, svensk blå anka och svensk myskanka. Förordning (2025:1322).

Nötkreatur ska vara äldre än sex månader och registrerade i Jordbruksverkets centrala nötkreatursregister (CDB) för att berättiga till ersättning. Får, getter och gyltor ska vara födda senast året innan ansökan lämnas in och senast under det år som ansökan gäller sättas i avel för att berättiga till ersättning. Besättningar med får ska vara anslutna till ett program som godkänts av Jordbruksverket för bekämpning av sjukdomen Maedi-Visna. Galtar ska vara äldre än sex månader för att berättiga till ersättning. Fjäderfä ska vara satta i avel och ingå i en genbank som godkänts av berörd fjäderfäförening.

När det gäller får och get motsvarar ett djur 0,2 djurenheter.

Ersättning för hotade husdjursraser lämnas endast för hållande av djur som det finns en erkänd avelsorganisation för enligt artikel 45.4 b) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/126.