2 kap. Verkställighet i en annan stat av en svensk dom på frihetsberövande påföljd
Ur Lag (2025:520) om internationell verkställighet i brottmål
Sammanfattning
För att en svensk dom på frihetsberövande påföljd ska få verkställas i en annan stat krävs att den dömde befinner sig i Sverige eller den andra staten, är medborgare eller bosatt i den andra staten, har samtyckt till att verkställigheten överförs, att den dömdes sociala återanpassning underlättas, att den andra staten har medgett överförandet och att det i övrigt är lämpligt (1 §).
En framställning om verkställighet i en annan stat av en svensk dom på frihetsberövande påföljd görs av Kriminalvården och ska överlämnas till Regeringskansliet (3 §).
Om den dömde befinner sig i Sverige när beslutet enligt 4 § får laga kraft ska han eller hon så snart som möjligt överföras till den andra staten, varvid Polismyndigheten får hålla den dömde i förvar, dock längst under 96 timmar, om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras (10 §).
Om den dömde befinner sig i Sverige och inte har samtyckt till att verkställigheten överförs, ska det i beslutet enligt 4 § ställas upp villkor om att den dömde i den andra staten inte utan tillstånd enligt 12 § får åtalas, dömas eller berövas sin frihet för något annat brott som begicks före överförandet än det brott för vilket personen överförts (11 §).
Denna sammanfattning är förenklad. Läs originaltexten nedan för fullständig information.
Vanliga frågor
Vad krävs för att ett svenskt fängelsestraff ska få avtjänas i ett annat land?
För att en svensk dom på frihetsberövande påföljd ska få verkställas i en annan stat krävs att den dömde befinner sig i Sverige eller den andra staten. Den dömde ska vara medborgare eller bosatt i den andra staten. Den dömde ska ha samtyckt till att verkställigheten överförs. Den dömdes sociala återanpassning ska underlättas av att verkställigheten överförs. Den andra staten ska ha medgett att verkställigheten överförs. Det ska även i övrigt vara lämpligt (1 §).
Kan ett straff flyttas till ett annat land utan att den dömde går med på det?
Den dömdes samtycke krävs inte om den dömde har flytt till den andra staten för att undandra sig verkställighet av påföljden. Samtycke krävs inte heller om den dömde har återvänt till den andra staten med vetskap om påföljden eller det straffrättsliga förfarandet. Om den dömde efter verkställd påföljd kommer att avvisas eller utvisas till den andra staten till följd av vissa lagakraftvunna beslut enligt utlänningslagen behövs inget samtycke. Samtycke krävs inte heller om det har avtalats i en internationell överenskommelse mellan Sverige och den andra staten (2 §).
Hur länge får Polismyndigheten hålla kvar den dömde inför en transport utomlands?
Om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras får Polismyndigheten hålla den dömde i förvar. Detta får ske under längst 96 timmar (10 §).
Lagtext
1 §
För att en svensk dom på frihetsberövande påföljd ska få verkställas i en annan stat krävs att 1. den dömde a) befinner sig i Sverige eller den andra staten, b) är medborgare eller bosatt i den andra staten, och c) har samtyckt till att verkställigheten överförs, 2. den dömdes sociala återanpassning underlättas av att verkställigheten överförs, 3. den andra staten har medgett att verkställigheten överförs, och 4. det i övrigt är lämpligt.
2 §
Den dömdes samtycke enligt 1 § 1 c krävs inte om 1. den dömde a) har flytt till den andra staten för att undandra sig verkställighet av påföljden, b) har återvänt till den andra staten med vetskap om påföljden eller det straffrättsliga förfarandet mot honom eller henne, eller c) efter att påföljden verkställts kommer att avvisas eller utvisas till den andra staten till följd av ett lagakraftvunnet beslut enligt 8 kap. 2, 3 eller 6 § eller 8 a kap. utlänningslagen (2005:716), eller 2. det har avtalats i en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten.
3 §
En framställning om verkställighet i en annan stat av en svensk dom på frihetsberövande påföljd görs av Kriminalvården. Framställningen ska överlämnas till Regeringskansliet. Framställningen får också skickas direkt till behörig myndighet i den andra staten om detta har avtalats i en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten eller om den staten annars tillåter det.
4 §
Efter svar på en framställning enligt 3 § ska Kriminalvården, om inte något annat följer av 7 kap. 3 §, pröva om domen ska sändas över till den andra staten för att verkställas där. En prövning enligt första stycket ska också göras om en annan stat lämnar en framställning till Sverige om att en svensk dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över till den staten för verkställighet.
5 §
Kriminalvården ska, innan beslut fattas enligt 4 §, fråga den dömde om hans eller hennes inställning till att verkställigheten överförs till den andra staten. Om den dömde befinner sig i den andra staten och samtycke till överförande av verkställigheten inte krävs enligt 2 § gäller i stället att han eller hon om möjligt ska tillfrågas om sin inställning till att verkställigheten överförs. Den dömde ska upplysas om innebörden av att ett samtycke lämnas.
6 §
Om den dömde befinner sig i den andra staten får Kriminalvården, i avvaktan på den statens beslut om att den svenska domen på frihetsberövande påföljd får verkställas där, begära att den staten anhåller den dömde eller vidtar någon annan åtgärd för att säkerställa att han eller hon stannar kvar på dess territorium.
7 §
Kriminalvården får upphäva ett beslut om att sända över en dom enligt 4 § fram till dess verkställigheten av domen påbörjas i den andra staten.
8 §
Kriminalvården ska genast upphäva ett beslut om att sända över en dom enligt 4 § om påföljden inte längre får verkställas i Sverige. Ett sådant beslut om upphävande ska fattas även om verkställigheten har påbörjats i den andra staten.
9 §
Om en framställning om verkställighet har gjorts enligt 3 §, får verkställighet av den påföljd som avses i domen inte påbörjas i Sverige. Om verkställigheten pågår när framställningen görs, får verkställigheten fortsätta här till dess den dömde transporteras till den andra staten enligt 10 §. Om den dömde, efter det att en framställning om verkställighet har gjorts, häktas i ett annat mål, tillämpas 8 § strafftidslagen (2018:1251). Om Kriminalvården enligt 7 § har upphävt ett beslut om att sända över en dom till en annan stat för att verkställas där, får verkställighet av påföljden fortsätta eller påbörjas i Sverige. Detsamma gäller om Kriminalvården har återkallat en framställning eller om den andra staten har avslagit framställningen eller underrättat Kriminalvården om att verk- ställigheten av andra skäl inte kan ske där.
10 §
Om den dömde befinner sig i Sverige när beslutet enligt 4 § får laga kraft ska han eller hon så snart som möjligt överföras till den andra staten. Kriminalvården ska se till att den dömde transporteras till den stat där påföljden ska verkställas. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611): - 4 kap. 4 § om kroppsvisitation, - 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och - 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp av Polismyndigheten. Om det är nödvändigt för att transporten ska kunna genomföras, får Polismyndigheten hålla den dömde i förvar, dock längst under 96 timmar.
11 §
Om den dömde befinner sig i Sverige och inte har samtyckt till att verkställigheten överförs, ska det i beslutet enligt 4 § ställas upp villkor om att den dömde i den andra staten inte utan tillstånd enligt 12 § får åtalas, dömas eller berövas sin frihet för något annat brott som begicks före överförandet än det brott för vilket personen överförts. I beslutet ska det upplysas om att den dömde får åtalas, dömas eller berövas sin frihet trots villkoren enligt första stycket, om den dömde 1. efter det att han eller hon blivit frigiven haft möjlighet att lämna den andra staten, men inte gjort det inom en sammanhängande tid av 45 dagar eller den kortare tid som har avtalats i en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten, eller 2. återvänt till den andra staten efter att ha lämnat den. Den dömde får inte överföras enligt 10 § innan den andra staten utfäst sig att följa villkoren enligt första stycket. Någon utfästelse krävs inte om villkoren har avtalats i en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den andra staten.
12 §
Regeringen ger tillstånd till en annan stat att i fall som avses i 11 § åtala, döma eller på annat sätt beröva den dömde friheten för något annat brott som begåtts före överförandet än det brott för vilket han eller hon överförts. Tillstånd får endast lämnas om den dömde kunnat utlämnas för brottet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott, eller om hinder mot det endast funnits på grund av straffets längd. För handläggningen av den andra statens framställning gäller i tillämpliga delar 14-18 §§ lagen om utlämning för brott. Regeringen får inte lämna tillstånd om Högsta domstolen anser att det finns hinder.